Igår var då en för jävlig dag

Det började egentligen redan på lördagkvällen. Behöver jag säga mer än Melodifestival? Hur har de lyckas köra ett så superbra probram så i botten. Dåliga låtar, dåliga vitsar, dålig programledare, fel låtar går vidare och inga trallvänligt bra låtar överhuvudtaget. Jag är deppad.

Och gårdagen då? Behöver jag säga mer än OS? Ett uselt silver, förlorade mot Sverige av alla. Mannens överlyckliga tjut. En grinig son och bajsblöjbyte 1 minut in i första perioden. Plussa sen på en ilsken ischasnerv så förstår ni varför jag gick och la mig redan klockan åtta på kvällen. MG som ringde lite över åtta fick nöja sig med att prata med mannen, för då hade jag redan slumrat till och hade inga större ambitioner att stiga upp för att prata mig pigg.

Upp till 30 minuter föresningar på samtliga pendeltågslinjer i Stockholm just nu. (Enliget P5 Stockholm). Det är något som jag uppskattar med livet på landet. Inga pendeltåg som försenar sig här inte. Det gäller bara att bilen startar, annars är man in deep shit. Fast då ringer man ju mamma, vars bil står i varmt garage och bara väntar på att få brumma igång.

Sonen fick för en vecka sendan en lära gå vagn och han ser så förbaskat stolt ut när han kommer farande med den. Sen kör an in i väggen (kan inte styra ännu), tittar på mig och vill att jag ska hjälpa att vända på vagnen. När han har tröttnat på att gå sätter han sig i vagen, ropar DA DA DA PA PA PA, vilket betyder att mannen ska putta på vagnen några varv genom hela huset (och fort ska det gå) medan sonen skrattar lyckligt. Någonting säger mig att sonen har oss precis där han vill....