Kicki, som känt mig sedan vi var 5 år gamla undrade när tusan jag har rymt hemifrån.
Jag var 4-5 år gammal och blev arg för något som inte gick som jag ville och bestämde mig för att rymma. Sagt och gjort. Jag marcherade demonstrativt ut ur huset på väg långt bort. Jag hann ungefär 10 meter, sen kom mamma och lyfte mig lika demonstrativt upp under armen och bar in mig igen. Det var nämligen vinter och snö och jag hade ingen rock och bara yllestrumpor på fötterna.
Dåligt planerat var Kickis kommentar. Tja, kan jag väl inte förneka. Men hur skulle jag ha kunnat förutse att morsan skulle komma tjoande och bära in mig så där utan vidare?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar