Bowla

Jag har redan länge tänkt berätta om mitt första besök i en bowlinghall.

Det var i Enköping, Sverige, sommaren 2004. Magnus och jag hade åkt till Sveriges närmaste stad för att hälsa på hans bror och hans fru. Närvarande skulle också Magnus mamma med sambo vara.

Det måste ha varit i augusti. OS i Aten var i full gång och J-O Waldner skulle försöka skriva ytterlige några sidor historia.

Magnus släkt är pingisfanatiker. Bror med fru har ingen tv. "Att titta på tv fördummar". Fine, kan jag väl köpa. Men när J-O Waldner ska slå en rund liten plastboll över ett nät då bara måste man se på tv.

Så vad gör bror, fru, mor och sambo? Jo de knallar i väg till bowlinghallen för att se på tv. I bowlinghallen finns det egentligen ingen tv, men turken som har cafeterian har en liten 20-tums tv gömd inne bakom disken.

Jag och Magnus anländer till Bowlinghallen. Bror, fru, mor och sambo sitter vid ett bord i cafeterian och dricker saft. Vi slår oss ner hos dem och dricker varsin MER. Plötsligt rusar bror, fru, mor och sambo upp och springer fram till cafeteriadisken och hänger över kassaapparaten. J-O har börjat spela. Också Magnus ställer sig hos dem. Aldrig har en så liten serveringsöppning rymt så många pingisentusiaster. Turken svänger försynt på tv:n så att de ska se bättre. De tjoar och tjimmar glatt. Själv sörplade jag på ytterligare en MER.

Jag har inget minne av hur matchen slutade, men vi bowlade efteråt. Alla tyckte att turken förtjänade lite extra inkomster som tack för att vi fått låna hans tv. Jag vann tjejligan.