Igår kväll satt jag på sängkanten och huttrade. Tyckte världen tedde sig väldigt kyligt mot mig. På skoj kollade jag feberhalten. 39,4. Jag tog min Panadol och tog natt.
Jag är den sista att insjukna i denna influensa. Halva gänget är redan uppe på benen och springer glatt omkring. Emil och jag sov till klockan 14 idag. Den lilla varelsen har fortfarande feber och idag har han mellan hostatackerna pipit ynkligt och sett ledsen ut. Ungefär som om att han precis har kommit på att det här är livet och att det inte riktigt blev som han trodde. I morgon bara måste han vara bättre. Jag saknar hans glada skratt.
Behöver jag säga att det behöver städas här hemma? Mormor har lovat ha Linus hos sig i morgon så att vi får röja. Jag är ändå imponerad över att jag fick alla snornäsdukar, smutskläder och utspridda tidningar upplockade idag. Sen kom febern som tack för ansträngningen.
Vi brukar ofta med Magnus skämta och säga att hos oss så är det han som är kvinnan och jag som är mannen. När vi blir sjuka uppstår det en konflikt. Då är vi båda män och absolut ynkligast sjukast.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar