söndag, februari 25, 2007
Fånigt
Varför känns det som om jag borde be om ursäkt när jag tar mitt överfebriga, hostande och uppenbart superhyperduper (för att citera Marie Allen) förkylda barn till hälsovårdcentralen för koll? Visst, visst, antibiotika biter inte på virus, men följdsjukdomar existerar också. Det är inte direkt för att busringa jag ringer sjukhusets jour klockan fyra på morgonen för att kolla upp vad absoluta maxdosen för febernedsättande är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är inte lätt att vara en småbarnsmamma! Men feberkurvan brukar i något skede nog gå ner, beväpna dej med tålamod.
Barnet har ju också en tålmodig far, eller hur?
Tanten i Bosgård
Den tålmodige fadern låg och flämtade i feberångorna han med, men utan honom så hade jag inte klarat ett dygn ens med två sjuka pojkar som bara vill sitta i famnen och ha tröst.
Dessutom är jag imponerad över att tanten i Bosgård kan skriva meddelanden till mig så här på bloggen. Det är mer än vad tanten i Kuris kan.
Skicka en kommentar