Tipp tapp tipp tapp tipe tipe tipp tapp...

Trots att jag inte är särskilt förtjust i vintern, så måste jag erkänna att när det blir december och folk pyntar sina trädgårdar med ljus och lampor, kvicksilvert kryper ner till under nollsträcket, tomtarna smyger bakom knutarna och Lucia sjunger vackert, då myser jag.

Igår var vi till en gård här i närheten. Förutom att de har en förtjusande riktig väderkvarn på gården och egen äppelodling så producerar de eget ekologiskt godis. Wildemans heter de. Igår arrangerade de en tomtestig. Med ganska enkla medel, men med mycket omtanke hade de gjort en upplyst vandringsled på gården och tomtemor guidade oss runt och berättade spännande historier om tomtarna som bodde på gården. Inne hos fåren hade de gjort en krubba med Jususbarnet och Josef och Maria stående bakom. Och framför dem stod två får, tuggandes på lite hö, som man fick klappa. Pojkarna var förtjusta, behöver jag säga mer? I jordkällaren fick vi se hur skogens djur firar jul. Där satt räven, örnen och andra fåglar åt hjortron tillsammans. Uppe i väderkvarnen fick vi se tomtarna sitta och äta gröt. Och sen till sist så fick vi hälsa på självaste julgubben som satt i sin gungstol i stugan och vilade sig. På en hylla bredvid sig hade han gammeldags leksaker som han berättade historier om. Som avslutning drack vi glögg och åt pepparkakor. En otroligt lyckad utflykt blev det. Vilken tur att vi tog tillfället i akt, man är inte direkt bortskämd med dylika happenings här ute på landet.

Och idag är det Luciadagen. Linus går omkring och sjunger på den alternativa Lucia sången.
Santa Lucia,
giv mig en tia
Tian var trasig,
Lucia var knasig.

En sväng var vi till Gamla Rådhustorget i Borgå också och såg bygdens Lucia krönas. Pojkarna var trötta och saknade tålamod så besöket blev kort. Vi tittade mer på Lucia på SVT sen när vi kom hem.

Tipp tapp tipp tapp tipe tipe tipp tapp...

Vintern är här

Det ligger några centimeter snö på backen och Linus är överlycklig. Ända sedan agusti har han pratat om att han vill åka pulka. Och i går blev det premiär. Men han blev sur när lillbrorsan fick åka till postlådan och tillbaka och ville bara in efter det. Men i dag kl 6 på morgonen när han vaknade så ville han genast igen ut och åka.

Bullan

Bullan är liten, rund och nätt. Billig i drift och vacker att skåda. Bullan föddes 2002 och har en hel del livserfarenhet redan. Men för mig är hon en riktig pärla. Min första egna bil. En Toyota Yaris med glänsande silvermetall färg. I den ska jag skrutta till och från jobbet. I ur och skur hoppas jag. Hon flyttar hem till oss i morgon eller på fredag, lite beroende på när bilfirman har åtgärdat centrallåset.

Vår andra bil, Olyckan, kommer att få leva kvar tills skroten kallar. Olyckan är än så länge lyckligt omedveten om att han snart kommer att bli utsatt för konkurens om uppmärksamheten. Men jag tror å andra sidan att han kommer att bli glad över fler sovmorgnar. Och fram för allt att få sitt ego uppblåst medan han får ligga i lugn och ro några dagar extra på bilverkstaden.

Vi är med badkar

Magnus har tjatat i tre år. I dag hämtade han hem det. Badkaret. Jag har precis provkört det och jag måste säga att det var mycket skönt. Ett nytt och fint badkar är en helt annan sak än ett gammalt med ingrodd smuts i en hyreslägenhet där man inte gjort badrumsreparationer sedan 1965.

Magnus föreslog att vi skulle ställa in det i bastun, men där gick min gräns.

Nu doftar jag ljuv jasmine (tack Nilla) och ansiktet är rengjort på djupet med chokladinpackning (tack igen Nilla). Det är bara en god natts sömn som saknas. Och den tänker jag ta alldeles snart.

Två lediga dagar

Jag har varit ledig i två dagar. Har därför nöjet att jobba hela helgen. Det gör mig inte egentligen så mycket. Trevligt folk på jobbet på helgerna.

Kom på att det snart är bara en månad kvar till julen. Det gör inte heller något. Men det betyder att det borde börja vara okej att dra igång med julpyntet. I tädgården ska ett stackarns träd bli invirat i små lampor. Fönstren ska förses med ljusstakar, hyllor dit barnen inte når även om de står på dubbla stolar ska förses med ljus i olika färger, dofter och format och julklappar ska inhandlas.

Angående julklappar så har jag redan köpt ett par. Hrm... eller nåja, delar av ett par. Men i alla fall, jag är inte helt ute i sista minuten. Ännu i alla fall.

Och så måste det ju innebära att det börjar bli fullt lagligt att gå omkring och sjunga på Giv mig ej glans morgon som kväll. Jag sjöng den för staketet i somras när jag stod där om kvällarna och målade. Ibland målade jag fast några myggor i staketet och tänkte att de är de "arma" och "barnen i ring". Staket som blev så fint (med myggprydnader) var ju då "granen" och de "rika" .
Favoritpsalm alltså. Linus lär sig den säkert snabbt också så vi kan sjunga tillsammans.

Nu ska barnens ytterkläder sköljas och rengöras och hängas upp på tork. Annars blir det ingen promenad i morgon. Och det skulle ju vara synd. Emil gillade ju att ligga på mage och gegga.

Livet har sina goda stunder

Och det är Magnus som står för utförandet. Själv är jag för lat för att pyssla och fixa. Tur jag har honom alltså, annars skulle det nog vara väldigt tomt på vardagsromantik.

300 meter promenad...

...är en skitig gren.

Tillägg till amerikamostrarna angående julklapp

Vi var lite inne på det tidigare, men då att det inte var så önskat att jag sjunger in en skiva åt er. Nu är det så att pojkarna här skulle behöva fler barnsånger.

Linus kan ju redan En blomstertid nu kommer, Vem kan segla för utan vind och Nu grönskar det i dalens famn. Så vi har kännt oss tvugna att sätta in lite barnvisor i repertoaren också. Små grodorna, Opp och ner ner och opp grisen gal i granens topp (stor favorit), En sockerbagare osv.

Men han är omättlig! Så det skulle faktiskt vara ganska coolt om mostrarna tillverkade en cd med best of barnvisor. Gärna egen tolkning. Nyskrivet går också bra.

Så ös på och rocka loss!

Glöm inte en skön omslagsbild på två hårdrockande mostrar, eller liknande.

Tvåspråkig familj

Det är ju bara att inse att vi är en tvåspråkig familj och att också barnen är tvåspråkiga.

Att det sedan är rikssvenska och finlandssvenska spelar väl ingen roll?

Mitt jobb ska snart byta namn till ABC.

Jag säger Aaaa Be Se, med betoning på A, medan Magnus betonar C:et och säger A Be Seee. Vi kan roa oss med det en hel kväll.

Barnen brukar dricka läsk och ibland göra läskiga saker. Men de har en napa och i luften ser de flygmaskiner. Linus brukar t o m ibland skriva en ostoslista och i butiken köper han godis.

Vi får se var det slutar. Men min gissning är att bara det börjar komma kompisar med i bilden så raderas rikssvenskan ur det dagliga bruket snabbare än kvickt.

I går frågade de om jag vill jobba i natt

Jag svarade att jag inte hade någon barnvakt på måndag så jag kan tyvärr inte jobba.

Varför ska det

1) vara så svårt att ljuga?
2) kännas som om jag gjorde fel?
3) kännas fel att fira att jag verkligen sa nej?