Så mätt, så mätt

Pizza är ibland fruktansvärt gott. Speciellt när man är vrålhungrig och gör den själv. Man sitter där och river ost, skär tomater och fixar och grejar medan hungern bara växer och växer. Sen när man tror att man inte kan bli hungrigare så är det dags att stoppa pizzan i ugnen och vänta på att den gräddas. När man känner doften av den nästan färdiga pizzan så känns väntan olidligt lång och ännu värre känns det när man har tagit ut pizzan och inser att det måste svalna lite innan den går att äta. Men sen, sen är det ljuuuuuuuuuvligt gott. Precis så var det idag. Och nu sitter jag här och pöser, mätt och belåten.

Idag körde vi svärmor med följe till flyget. Äntligen åkte de hem. Tio dagar är en lång tid, men ändå känns det lite tomt när de inte längre är här. De är ju trots allt rara, fast totalt hopplösa ibland.

Och tadaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa. Idag blev duschen äntligen klar. Sonen fick premiärduscha, sen var det mannen och min tur och därefter svärmor och svärmors följe. Mannen hade gjort det så mysigt. Ställt in levande ljus och en blomma. Och golvvärme, jag säger bara yea baby! Känns som om vi har ett eget spa. Bild kommer så fort jag har orkat släpa ner kameran, fota och ladda in bilden på datorn.

Nu får inte jag skriva mer, för MV kräver att jag ska läsa hennes blogg. Så jag kan säga hej då utan att behöva erkänna att jag tog slut på ord.