...livet är som en makaronilåda, inte så kryddat men gott...
lördag, oktober 21, 2006
Ultra maximal otur
Flygstrejken blåstes av kl 21. Planet till Bangkok avgick runt midnatt, ca en timme försenat. Brorsa med fru hade lämnat biljetterna tillbaka till resebyrån för att få pengarna tillbaka och satt således hemma och läste text-tv och vinkade hejdå till flyget.
Här berättar jag om hur det är att vara en människa bland alla andra människor.
Spännande livsöden, trånande kärleksdraman och ljuva sensommardrömmar utlovas i denna blogg som utspelar sig i en finländsk lantlig idyll ca 70 km öster om Helsingfors.
2 kommentarer:
Vart är världen på väg, när man inte ens kan lita på att strejker blir långvariga! :-)
Nej, ur led är tiden.
Skicka en kommentar