Folk i allmänhet och jag i synnerhet har fruktansvärt svårt att erkänna att jag låg och sov när någon ringer.
Som i går t ex. Halv tio, söndagsmorgon förvisso, ringde jag till min äldsta bror. Efter 20 signaler ungefär kraxade han fram ett hest "hallå". Jag frågade på en gång om jag väckte honom (som om det skulle gå att få ogjort om nu fallet var så). "Nej, jag sov inte" var svaret. Rösten sa något helt annat.
Så där är det för mig med. Hellre dö än erkänna, liksom. Frågan är bara varför? Finns ju ingen orsak att ljuga om en sådan sak. Sova halv tio en söndagsmorgon är väl inget att skämmas för, eller?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar