Lägerliv

Om jag inte minns fel så var jag sju år när jag för första gången packade min väska och åkte iväg på läger. Och jag älskade det. Minst ett, men ofta två blev det sedan varje sommar. Oftast var det församlingens barnläger jag var på, men några andra hann jag också med. Sen när jag blev för gammal för barnlägren så var det dags för mitt eget skribaläger (konfirmationsläger) och efter det som hjälpledare på skribaläger.

Min första sommar utan läger firade jag som 20-åring. Det kändes tomt. Jag satt idag och tänkte på läger jag varit på, gemenskapen, behovet av sömn när jag kom hem, den galna interna humorn som uppstår bland isolerade ungdomar, lekar vi lekte, människor jag lärde känna. Jag saknar det.

Vår olycka till bil

Jag har hört andra prata om det, bilen som besöker verkstaden stup i kvarten, men man tror ju att det aldrig ska drabba en själv. Vår bil kunde ha klippkort hos Ford, så ofta känns det som att vi kurar den där. I våras var det fläkten och i lördags var det kopplingen som sa upp kontraktet.

Jag vet inte hur man kör en bil utan koppling, men mannen lyckades starta bilen med tvåans växel i, köra ut till landsvägen, sätta i fyran, köra till stan, undvika att stanna eller krocka och sen snyggt parkera bilen utanför verkstadens servicehall.

Sen utspelade sig ett smått komiskt samtal mellan en borgåbo och en gotlänning.

Verkstadgubben: så du hämtar en bil?
Mannen: nej, jag ska lämna en bil
Verkstadgubben: ja just det
Mannen: ööööh?
Verkstadgubben: ja alltså du hämtar hit en bil?
Mannen: ja....?
Verkstadgubben: med söndrig koppling?
Mannen: ja, jo, det stämmer, men jag vill alltså lämna in den
Verkstadgubben (lite irriterad, ska den här rikssvensken liksom aldrig förstå?): ja men då tittar vi på den så ringer vi sen när du kan komma och söka den.
Mannen (börjar förstå att det visst handlar om skillnader i språket): du menar när jag kan komma och hämta den?
Verkstadgubben (tycker att det hela börjar bli jobbigt): ja, ja, vi ringer

Hur som helst, reparationen som eventuellt skulle ta två veckor och kosta 700 € var över på en timme och kostade bara drygt 30 €, vilket vi är evigt tacksamma för. Överlyckliga över de insparade hundralapparna beställde vi därför tid för "den stora årskontrollen". Olyckan ska med andra ord bli inlagd på spa.

Specificering till fadderhunkarna

Det har strömmat in så otroligt många ansökningar till att få bli fadder så för vårt barns skull så känner jag att vissa förtydligande bör göras.

För det första, de två kvinnorna som är faddrar till vårt andra barn och som även går under benämningen Amerikamostrarna är förutom snygga, trevliga, världsvana och kloka även väldigt mycket i behov av varsin kärleksfull och trogen man som vet hur man för i sig i sociala somanhang och som besitter god rytm och taktkänsla för kommande buggkurser och bröllopsvals. Den ena kvinnan ser ni på bild ett par blogginlägg neråt, iklädd sin nya Suomidress. Den andra har inte fastnat på bild på sistone, men någon Suomidress har hon inte, det kan jag försäkra er om.

Dina plikter som fadder är att garantera att vår son får goda kristna värderingar, vilket i praktiken innebär att du kommer att ge honom presenter i tid och otid, så räkna med visst ekonomiskt svinn.

Så där ja, nu kan det inte kvarstå några frågetecken. Seså, sätt i gång och skriv en kort presentation och bifoga foto. Inte för att vi är utseendefixerade utan för att vi helt enkelt tycker att det är trevligt att se vem vi pratar med.

Minnenas television

Igår tittade mannen och jag på Melodifestivalen från 1984, året då Herreys vann med Diggiloo Diggiley. Schlagerdiggare som jag är så tyckte jag att det var helt fantastiskt att se en så gammal Melodifestival, men om jag säger så här, det är tur att musiken och tekniken har utvecklats.

Någonstans halvvägs in i tävlingen reflekterade jag lite över vårt inte alltför flärdfyllda liv och jag sa till mannen "tänk att vi sitter och glor på Melodifestivalen från 1984 en lördagkväll och dessutom tycker att det är kul". Varpå mannen svarade lika insiktsfullt "ja det är spännande att se vem som kommer att vinna".

Hur som helst, 1984 var flyllde jag 8 år och var kär i Herreys. Speciellt i Richard. Mamma stickade en tröja till mig som det stod Herreys på och så var det hjärtan och brödernas namn. Jag använde tröjan i vått och torrt. Inget finns tyvärr kvar av den, annars hade det varit kul att plocka fram den igår.

Man med kristna värderingar se hit!!

Sökes: två manliga faddrar till vår nyfödda son. Du bör vara i 30-års åldern, frisk, gilla barn och längta efter ett nytt förhållande.

Finnes: två kvinnor, 30 år. Solbrända, faddrar till storebror, en är rich bitch och en är singel. Båda behöver en man i sitt liv.


Ansökan bör vara den här bloggen tillhanda senast 30:e augusti.

Amerikamoster goes Afrikamoster

Amerikamoster måste ha en 30-årskris, hon började nämligen prata om att bli svensk. Det är en sak att bo i Sverige, men att bli svensk är något helt annat. Så i 30-års present ville vi ge henne något som påminner henne om vem hon är.

Efter två veckor på Korfu så kan vi dessutom konstatera att amerikamoster goes afrikamoster. Jösses vad brun hon är!

Vilsamt

Kan en sommardag bli skönare än så här?

Sov gott dunungen min!

Lantlig idyll

Växthuset vid äppellunden

Tomaterna, paprikorna, chilin och gurkorna i början av sommaren

Dags för ett bad utan mygg och broms

Amerikamoster MV i samtal med sitt öststatsbarn

Sommarpojke

Lyckans minut

Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick,
att fjärdarna gnistra och jorden är varm
och himmelen utan en prick?

Vad är det för tid, vad är det för år,
vem är jag, vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?

Jag lever, jag lever! På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst millioner år
på denna enda minut.

- Erik Lindorm (1889-1941), ur "Domedagar" (1920)

Jag har funderat...

... på att börja blogga om något seriöst. Jag har inte kunnat komma på vad ännu, så jag fortsätter grunna på det ett tag till.

Återkommer om och när jag kommit på något seriöst.