Farmors stövlar

Kom igen, let's go!

TV

Jag skulle titta på svenska Idol, men somnade på soffan före första uppträdandet. Hur ska vi tolka det?

Min äldsta bror Markus (även kallad Lurjus, men fråga mig inte varför) berättade att han ofta somnar till tians nyheter. Min fasters man berättade att han ofta somnar redan under sjuans nyheter. Varpå min faster (känd i byn som en humorlös amper kärring) surt la skulden på innehållet i nyheterna.
- Bara utrikes nyheter visar de. Va ska vi med sånt till?

Gissa hur mycket jag tycker om dig

Lilla bruna Barnharen skulle gå och lägga sig. Han tog ett hårt tag om Pappaharens långa öron. Han ville att Pappaharen skulle höra på ordentligt. Gissa hur mycket jag tycker om dig, sa Barnharen. Nej det kan jag nog inte gissa sa Pappaharen. Jag tycker om dig så här mycket, sa Barnharen och sträckte ut armarna så långt det gick. Det var mycket sa Pappaharen. Jag tycker ännu mer om dig och sträckte ut sina armar så långt det gick. Ojdå, det var mycket tänkte Barnharen. Jag önskar att jag hade så där långa armar.
...
Jag tycker om dig så högt jag kan hoppa, sa Barnharen och studsade upp och ner. Jag tycker om dig så högt jag kan hoppa, sa Pappharen och hoppade så högt att öronen nuddade trädgrenarna där uppe. Jag önskar att jag kunde hoppa så där högt, tänkte Barnharen.
...
Jag tycker om dig ända bort över ån och över bergen, sa Barnaharen. Jag tycker om dig ända upp till månen och tillbaka igen, sa Pappaharen.

Värdelös saga. Hur mycket man tycker om någon kan man ju inte meta i storlek heller! Bara för att den ena är större än den andra så kan man ju inte säga att man tycker mer om någon. I den här sagan ska Pappaharen alltid vara värst. Hoppa högst, ha längst armar osv. Och hela tiden säger han att han tycker mer om Barnharen. Jag får inte riktigt det att gå ihop.

Linus älskar Barnharen. Och Magnus läser på ljuvlig gotländska. Jag lyssnar mer än gärna några hundra gånger till.

Trots

Linus, snart ett och ett halvt år gammal, kan jag med lätthet beskriva med ett endaste ord. Skrikmonster. Av de 11-12 timmar om dygnet han är vaken så ligger han på golvet och skriker i säkert 9 timmar.

Jag har inga problem med att tackla själva trotset. Att han vänder glaset med mjölk upp och ner tio gånger om dagen kan jag leva med. Liksom att han matvägrar, sliter och drar i allt löst han hittar i köket, vägrar sova och slänger sina leksaker omkring sig när han inte får som han vill.

Det är skriket som är jobbigast. När han lägger sig ner på golvet och bara vrålar och gråter. Och jag får inte röra honom. Ofta skriker han utan att jag vet varför. Alltså det är säkert pga trots, men jag vet inte alltid vad det är som utlöser det. Kanske inte han heller vet. Att han blir frustrerad över att han inte med ord kan uttrycka sin vilja har jag märkt. Och när saker går sönder. Trailern lossnar från leksakstraktorn. KATASTROOOOF!!! Sandkakan i sandlådan mosas. KATASTROOOOF!!! En skalad banan. KATASTROOOOF!! Han lyckas inte sätta in dammsugarens sladd i väggen och trycka i gång dammsugaren. KATASTROOOOOF!

Just nu förvärras det hela med att han dessutom är förkyld och har tandsprickning. Men det finns en ljusglimt. Han heter Willy och är farmors sambo. Han är en av de mest barnkära pensionärerna på norra halvkloket och den enda som lyckas göra Linus glad.

Smärta

Jag hittar det ibland trots att det ligger i en låda jag sällan öppnar. Det lilla svarta häftet med blodröda kanter på bladen. Det som skrevs i häftet är snart fyra år gammalt, men smärtan och hopplösheten går det inte att ta miste på. Trots att jag vet att jag kommer att börja gråta så kan jag inte låta bli att öppna häftet och läsa. När jag tårkat tårarna ser jag mig omkring, jag hör Magnus leka och skratta med barnen och jag tackar Gud för att han lever.

Det är snart sju år sedan han körde av motorvägen i Rotebro, norr om Stockholm och träffade det ända trädet som växte i närheten. Han fick ratten i magen, fötterna krossade och skadade ryggraden. Jag kände honom inte då. Kanske lika så bra det. Han säger i alla fall att det är skönt att vi inte kände varandra då. Jag ser honom inte som sjuk. För mig är han en frisk person som klagar ovanligt mycket. Ibland glömmer jag och ställer för höga krav. Han gillar det. Hellre så än att jag går omkring och tycker synd om honom.

Han lider fortfarande av sviterna efter bilolyckan både fysiskt (daglig smärta i rygg och fötter), psykiskt (post traumatisk stress) och ekonomiskt (ett av försäkringsbolagen har ännu inte behandlat färdigt hans ärende). En som inte känner till hans historia lägger inte märke till att han har ont. Sakta men säkert blir har han blivit bättre.

Tre år efter olyckan skriver han så här i sin sjukdagbok, det svarta häftet:

Lördag 24 Jan

Vaknar kl 8.00 fast jag borde sova. Båda fötterna värker och jag försöker gå på toa men tappar balansen och smärtan är så intensviv att jag ramlar och inte kan hålla balansen. Kastar mig bakåt i sängen. Jag pallar upp kuddarna och täcket och gör fotövningar liggande med fötterna högt.

Kl. 9.00 Gör nya försök att gå på toa. Den här gången krypande. Kan sedan ställa mig upp och gå tillbaka till sängen. Orsak: var ute med fyra vänner på krogen och fick stå mycket. Drack en liten whisky och två öl på hela kväll så jag är inte bakfull! bara mycket trött.

Åt ej frukost. Vill inte få ont i ryggen. Orkar inte mer påfrestning. Blir sängliggande till kl 15, men sover inget bra. Samlar energi och tittar på tv.

kl 15. Går upp och duschar. Gör middag! Äter kl 17. Ny smärtintensitet. Klarar inte av disken, får ont av att sitta och äta. Tar fram TNS-apparaten. Lindrar något men mest för att jag blir piggare av den.

Lägger mig och läser en bok. Tar fram TENS-apparaten. Ont i ryggen. legat för mycket till sängs idag.

Somnar vid midnatt. Ångest för att jag inte varit utanför dörren.


Söndag 25 Jan

Har knappt sovit en blund i natt. Mycket mardrömmar om bilkrockar och död. Uppskattar till 1-2 tim sömn. Har ont i rygg och vaknat av smärta.

Kl. 8. Tar fram TENS app. för att få igång mig. Är förbannad och less på livet. Känner mig dock bättre i fötterna idag. Äter frukost kl 9. Får ont i ryggen av sittandet víd bordet. Halvligger i soffan och ser på tennis och fotboll sedan handboll hela dagen.

Orolig för morgondagen om jag inte sover en blund i natt. Jag måste ju träna på hjärt och fys rehab på måndag. Skönt att det är på eftermiddag. Tar sömntablett innan sänggåendet.

Nu är dagen slut

Nu är dagen slut
Den dag du gett åt mig
Nu är jag trött
O Gud snart sover jag

Jååå, vi hade minstigens dop idag. Egentligen en ganska lustig tillställning när jag tänker efter. Jag började dagen med att sova medan de andra åt frukost. Masade mig upp ur sängen (ska berätta mer om den snart) när de andra gick ut på promenad. Passade på att effektivstäda när jag ändå var ensam i huset (svärmor hade spritt oasisar och blomarrangemang runt omkring hela köket). Sen började jag tjata på de övriga att sätta igång med duschrumban och påklädningsvalsen. Två timmar senare tjatade jag fortfarande på Magnus som stod i snickarbyxor och torkade dammet av sin ögonsten datorn. Jag vägar att stryka hans kläder, men till hans stora lycka ställer hans mamma gärna upp på sånt.

I bilen på väg till kyrkan frågade jag Magnus om det är okej att jag stoppar in lite näsdukar i Bibeln (jag har varit rejält förkyld) och det tyckte han att var helt okej (prästen skrattade dock, trots att han själv borde ha kommit på idén för länge sedan). När det sen var dags för mig att läsa en bibeltext i kyrkan såg jag hur det ryckte i gudmor Nillas mungipor. Jag hade nämnligen skrivit upp texten med stora bokstäver på en papperslapp (man börjar ju bli gammal med sämre syn som följd). Nåja, allt gick bra och Emil skrek bara under halva dopet, men genast efteråt somnade han gott i Nillas famn. Väl utanför kyrkan blev Magnus orolig (så där som bara han kan bli) och bad mig kolla om han andas. (Han kunde ju ha svalt vatten, enligt Magnus).

Sen var det dags för kaffe. Det lokala bageriet, dvs min mamma levererade smörgåståror och kinuskitårta (kinuski = kolasås). Det åts och dracks och när gästerna åkt hem (alla andra utan svärmor med gubbe, de tänker ju inte tacka för sig förrän om en vecka) gick nattningen av barnen rekordfort. Och inte kommer det att ta särskilt länge för mig heller att somna i vår för tillfället inte helt bekväma säng.

Sängen ja, den brakade ihop i förrgår. (Skulle ha lagats igår, men ojdå, det glömdes visst). Jag satte mig på ena kanten och med ett brak åkte min sida ner i golvet medan Magnus sida av sägen åkte upp. Det var en list som gått sönder. Just då var det inte läge att plocka fram skruvdragaren så han bara lyfte bort allt som gick och la madrasserna på golvet innanför sägnstommen. Men på längden mitt mellan oss sitter det en stadig träbalk. Det finns inte en chans att man skulle kunna rulla över den och in på den andras sida. Obekvämt som tusan.

Nutidstest

Jag brukar göra DN:s Nutidstest för att kontrollera hur jag ligger till i nyhetsträsket. Får jag för dåligt resultat så blir det bakläxa och minst en seriös dagstidning och en nyhetssändning per dag skall konsumeras varje dag. Det blev bakläxa den här veckan, bara två rätt.

Du vet att du är småbarnsförälder när...

... du har ätit frukost, bakat och skrivit två blogginlägg och klockan är 6:55.

Vilken hund är du?

Jag gjorde svt:s hundtest.


Bullmastiff

Bullmastiffen är en muskulös och kraftig hund, stark utan att verka klumpig. Den skäller sällan och har inte så starka jaktinstinkter. Bullmastiffen kanske ser lite ruff ut, men det är inte en hund som är trolig att bita människor. Tvärtom så är bullmastiffen en fantastisk sällskapshund. Bullmastiffen har aldrig blivit använd i flock utan har alltid arbetat ensam. Detta gör att den har utvecklat en hög grad av självständighet. Denna självständighet gör att bullmastiffen har en stark självtillit och är väldigt trygg i sig själv. Bullmastiffen har ett mycket kärleksfullt lynne samtidigt som den är psykisk stark. I en familjesituation anpassar den sig lätt till familjens rytm. Den är inte så beroende av fasta rutiner. Bullmastiffen är glad och utåtvänd mot vuxna och barn och är en lugn och behärskad familjemedlem.

Come on, I'm ready!

Ny frisyr, eller snarare samma frisyr men 15 cm kortare, ny topp och nystädat hem. I morgon kommer svärmor (stannar sina sedvanliga 10 dagar), men jag är väl förberedd.

Jag har fått svar på min fråga om plastpåsarna i mataffärerna

Kesko var snabba med sitt svar, dock lite kryptiskt. Jag var ju besvärlig och ställde min fråga på svenska.

Tack för Ert meddelande.

All respons vi får är viktig då vi utvecklar kvaliteten hos våra produkter.Vi kommer att vara i kontakt med produktens köparen och informera om det är möjligt att få plastpåsar utan reklam.


Osla däremot tog tid på sig att svara, men kom med ett riktigt bra svar.

Vi tackar er för ert utvecklingsförslag.

Grundtanken är helt bra och förr i tiderna var ju plastpåsarna i butikerna helt gratis och var en del av reklamen.

Ur ekologisk synvinkel är det dock inte en bra idé. Gratis plastpåsar ökar åtgången, mängden skulle säkert explodera om butikerna skulle betala kunderna för påsarna, detta skulle garanterat leda till hamstring av påsarna.Plastpåsarna används oftas som slit & släng och de tillverkas av oljeprodukter, som inte är en oförnybar naturresurs.Därför är påsarna prisbelagda, för att hålla åtgången saklig.Bäst ur ekologisk synvinkel skulle vara att alla kunder skulle ha egen köpkasse eller korg.

Om ni kan sända oss er adress, så sänder vi er gärna en Osla-köpkass.


De har ju faktiskt ett riktigt argument för varför de tar betalt. Men vi (och säkert en majoritet av den finska befolkningen) använder plastpåsarna man köper i affären som soppåsar när matvarorna har radats in i kylen. Om jag använder tygkass eller återanvänder plastpåsarna tills de går sönder så skulle det innebära att jag istället blir tvungen att köpa soppåsar. Och hur idiotiskt är inte det?

Alltså det här är ett större problem än vad ni anar.

Grusgången är klar!

Jag jobbade och slet i grushögen

Chefen övervakade

Medan de andra bara softade

Ett skottkärrslass, två skottkärrslass, tre skottkärrslass...

Parkavdelningen har varit i farten idag. Jag i egenskap av trädgårdsmästare och Magnus som min komunalarbetare i arbetskraftsåtgärd. Vi skulle fixa till grusgången framför huset tänkte vi. Började med att bre ut fiberduk (vi snodde ganska många meter från pappas lager) där gruset skulle och sen började vi fylla ut groparna (många och djupa) med grovt grus. Efter 12 slottkärrslass och två trötta ryggar och väldigt många gropar kvar att fylla tänkte vi effektivera arbetet genom att låna min mammas skottkärra också. Jag promenerade iväg för att hämta den och sprang på storebror modell äldst. Och... plötsligt så händer det... en timme senare dyker han upp med hjullastaren och öser ner 5270 kg grus på fiberduken. Det förkortade vårt arbete med ungefär en vecka. Så där på några sekunder. Häpnadsväckande, va?

I morgon fortsätter parkavdelningen sitt arbete med grusgången och gräsmattorna. Det ska bli fiiiiiint ute på gården.

Frågor och svar

Dagens frågor:
Vart har Kicki tagit vägen? Ingen blogg på flera dagar och aldrig online på MSN. Hallå!!! Jag ska väl inte behöva ringa min vän för att höra hur hon har det?

Dagens svar:
På vardagar är det barnvagnsmaffian och gravida barnsvangsmaffior wannabes som invaderar IKEA. Skönt. För vi passar precis lagom in där. Som vanligt kom vi hem med massor med saker som vi inte visste vi behövde förrän vi satte våra fötter på den förrädiska småprylsavdelningen. Toaborste (i en fräck neongrön nyans, ett klart måste), toamatta med matchande handdukar (man är väl design- och inredningsmedveten, kommer dock att skära sig med den neongröna toaborsten), blomkrukor (ta en av varje färg sa jag och mannen tog en av varje färg i varje storlek) plus lite annat (dock inga värmeljus) plockade vi på oss. För att orka shoppa grundande vi med de obligatoriska köttbullarna med lingonsylt. Så svenskt.

Bloggutmaning: Vilka fem skulle du vilja bjuda på middag?

Om du hade möjlighet att bjda fem levande eller döda personer på middag (lång sådan), vilka skulle du välja?

Just idag ser min lista ut så här:

Jan Guillou - jag har inte läst en enda av hans böcker och bara ett fåtal av hans kolumner, men när han pratar har han hela min uppmärksamhet.

Hans Blix - chef för FN:s vapeninspektion i Irak. En man jag kan lyssna på i timmar. Han kan verkligen förklara svåra politiska förhållanden så att en dumstrut som jag förstår.

Madeleine Albright - USA:s f. d. utrikesminister. Första kvinnliga sådan. Hon har varit där, mitt i smeten bland världens mest inflytelserika män. Jag vill veta allt.

Renata Chlumpska - en av världens främsta kvinnliga äventyrare. Har bl. a. bestigit Mount Everest. Hon kan säkert bidra med historier från sina expeditioner.

Magnus - min kära sambo. Jag skulle känna mig fruktansvärt liten i de övrigas sällskap så en trygg hand att hålla under bordet skulle inte skada. Dessutom är han så bra på pladdra på om allt och ingenting så han skulle definitivt kunna lätta upp stämningen om det skulle behövas.

Jesus skulle jag egentligen vilja bjuda. Det skulle ju liksom vara så häftigt att få veta. Men han skulle stjäla hela showen så han är portad från just den här festen.

Nu vill jag att du berättar vilka du skulle välja! Blog it!

Substantiv visan

Substantiv är alla namn
Tina, Nina, Köpenhamn
Substantiv är saker
Kulor och kajaker

Framför substantiv man ser
En, ett eller också fler

(sen följer en rad exempel, minns inte exakt vilka, bara ett hästspann, Kicki kan säkert)

Adjektiv visan

(melodi Vinden drar)

Hög och låg
Lätt och tung
Glad och nätt och ung
: Förfärligt härlig
Ful och gul och grön
Behagligt varm och skön :

Home party

Tänk dig följande:
1 tyst och blyg förälder, mumlar på sin höjd ett svagt ja eller nej
1 ännu tystare och blygare dotter, blivande home party försäljare
1 home party med Aloe Vera produkter
2 närvarande gäster (min mamma och jag), de övriga inbjudna dök aldrig upp

Behöver jag säga mer än att det var ångestframkallande?

Det som jag är mest fascinerad över är att mannen i huset är mycket social och utåtriktad och har en fantastisk humor, dvs en person som gärna pratar och mycket. Verkligen motpol till frun och dottern.

Sexualundervisning i lågstadiet

Det brukar hända att jag ibland läser om upprörda föräldrar i USA som tycker att det är förfärligt att deras små oskyldiga barn undervisas i sexualkunskp. Jag brukar skratta åt de stackarns föräldrarna som tror att deras barn inte vet något, men samtidigt tycka att det är sorgligt att dessa föräldrar inte vill att deras barn ska få nödvändig kunskap i god tid före det är aktuellt att börja praktisera själv.

Tydligen är det inte bara i ett modernt men i bland ett ack så konservativt USA sådana föräldrar lever i. Ett exemplar av mamma med skygglappar har gått vilse ända till Borgå. I dagens upplaga av Borgåbladet finns det en artikel om en mamma (som säger sig dela åsikt med många fler) som är upprörd över att det i hennes 11 åriga barns biologibok finns tecknade bilder av samlag.

-Barnen börjar ju undra om det är sånt här mamma och pappa sysslar med, säger den upprörda mamman.

Till denna mamma vill jag bara säga (hon läser ju naturligtvis min blogg) att din gulleplutt till barn högst antagligen redan vet vad mamma och pappa sysslar med. Det är väl bara bra att det finns kunnigt folk som tar upp pinsamma ämnen och reder ut begreppen? Eller det kanske är där skon klämmer? Du kanske är rädd för att barnen ska komma hem från skolan och berätta vad de lärt sig och ställa några kompleterande frågor? Svälj det sura äpplet och var i stället glad över att dina barn får undervisning och kunskap i ämnet och slipper gissa sig till vad som händer i ert sovrum.

Jag har världens sötaste barn

Så tänker nog alla föräldrar om just sina barn, men det tål att upprepas, mina pojkar är de gulligaste, puttinuttigaste, raraste och sötaste i hela världen.

I dag sov de samtidigt tre timmar var mitt på dagen och jag kände hur mycket jag älskar dem.

Morning has broken

Tänk att få vakna tidigt en morgon finns det en sång som går. Har de narkolepsi eller? När man har en pigg pojke som vaknar sex på morgonen sju dagar i veckan är tidiga morgnar ingen hit. Sovmorgon har jag när jag först klockan sju vaknar av att få en traktor i ansiktet.

Och nu kan jag välja. Göra dagen effektiv och städa redan nu och sen ha tid för annat eller lägga mig på soffan, knäppa på en lämplig barnkanal, parkera Linus framför tv:n och sen halvslumra en timme till. O, dessa val...

Lat och trött

Jag gör det enkelt för mig ikväll och låter dagens blogg bara hänvisa till Kickis visuella dokumentation av bagageluckan och maten.

Och 30-årsfesten bara fortsätter

Vad är det som får två 30-åriga kvinnor att övertala en tredje kvinna att hon ska stoppa ner dem i bagageluckan i sin bil och sen åka iväg till en inget ont anande tvåbarnsmor i syftet att, om allt går som planerat, skrämma hjärtat ur halsgropen på henne?

Jag är mitt uppe i ett blöjbyte när Motorcyckel-Anna knackar på dörren. Hon kommer för att leverera en födelsedagspresent som Amerikamostrarna Kicki och Malin skickat med henne från Stockholm. Presenten är tydligen stor för hon ber mig komma med ut till bilen och hämta den. Hon öppnar bagageluckan och en fotoblixt och ett glatt TADAAA gör mig minst sagt förvånad. Där ligger Amerikamostrarna med glada leenden på läpparna, lyckliga över att få andas frisk luft igen.

- Vi tänker laga middag till er, säger den ena mostern och börjar lasta matkassarna ur bilen.
- Inte har ni väl något planerat för ikväll, frågar den andra mostern, skrattar och fortsätter glatt,
- Ja just det ja, ni har ju småbarn, klart ni inte har planer för en lördag kväll.

Klart som tusan att vi inte har det. Vi har ju tänkt dricka kaffe med Motorcyckel-Anna och höra senaste Tax Free nytt.

Eftersom jag hade varit lat och inte följt med på den planerade 30-års resan till Grekland två veckor efter förlossningen så tyckte de att Grekland skulle komma till mig istället. Under Greklandsvistelen på Korfu hade de plockat på sig diverse rekvisita och medan Magnus och jag var portförbjudna i köket tillagade de en grekisk trerättersmiddag, dukade med äkta grekisk bordduk och servetter och satte på grekisk musik. Ljuvligt att bli bortskämd så.

Tack Amerikamostrarna och Motorcyckel-Anna för presenten! Maten var god och överraskningsmomentet glömmer jag inte förrän jag är 80 och dement.

Kicki, Malin och Anna någonstans på Medelhavet

Fördummande mobiltelefon

Jag har nästan alltid min mobiltelefon på ljudlöst. Har jag den inte på ljudlöst så ligger den garanterat i sovrummet och ringer precis när barnen har somnat. Dessutom har vi hemtelefonen kopplad till min mobil. Så ni förstår kanske att det ibland kan vara svårt att få tag på oss.

Idag började jag lite smått leta efter den, men kunde inte hitta den. Ingen panik, den brukar alltid dyka upp förr eller senare. Plötsligt ser jag på min blogg att Magnus har skrivit en kommentar där han ber mig ringa honom. Bara ett problem, jag kan inte hans mobilnummer utantill. Numret finns ju i min telefon så varför anstränga hjärnan, liksom? Jag såg ingen annan utväg än att ringa 118 för att kolla. De bara upplyste mig att han har hemligt nummer och jag kände hur det hela blev riktigt pinsamt. Jag övervägde att ringa min mamma för att kolla vad min sambo har för telefonnummer, men det kändes för ansträngande att behöva förklara.

Jag gick in i sovrummet där jag senast sett telefonen och började leta överallt. Plötsligt hör jag hur den surrar och jag försöker lokalisera vibrationssignalen men kan inte fatta varifrån det låter. Jag letar febrilt vidare tills jag någonstans i bakhuvudet ser en bild från tidigare i morse av en öppen garderobslåda. Kan Linus ha stoppat ner den där? Jodå, det kan han. Där låg telefonen under några skjortor.

4 missade samtal från Magnus. Måste vara något viktigt tänkte jag och ringde genast upp. Nejdå, han ville bara veta om han skulle handla hem något. Nåja, slutet gott, allting gott.