Fördummande mobiltelefon

Jag har nästan alltid min mobiltelefon på ljudlöst. Har jag den inte på ljudlöst så ligger den garanterat i sovrummet och ringer precis när barnen har somnat. Dessutom har vi hemtelefonen kopplad till min mobil. Så ni förstår kanske att det ibland kan vara svårt att få tag på oss.

Idag började jag lite smått leta efter den, men kunde inte hitta den. Ingen panik, den brukar alltid dyka upp förr eller senare. Plötsligt ser jag på min blogg att Magnus har skrivit en kommentar där han ber mig ringa honom. Bara ett problem, jag kan inte hans mobilnummer utantill. Numret finns ju i min telefon så varför anstränga hjärnan, liksom? Jag såg ingen annan utväg än att ringa 118 för att kolla. De bara upplyste mig att han har hemligt nummer och jag kände hur det hela blev riktigt pinsamt. Jag övervägde att ringa min mamma för att kolla vad min sambo har för telefonnummer, men det kändes för ansträngande att behöva förklara.

Jag gick in i sovrummet där jag senast sett telefonen och började leta överallt. Plötsligt hör jag hur den surrar och jag försöker lokalisera vibrationssignalen men kan inte fatta varifrån det låter. Jag letar febrilt vidare tills jag någonstans i bakhuvudet ser en bild från tidigare i morse av en öppen garderobslåda. Kan Linus ha stoppat ner den där? Jodå, det kan han. Där låg telefonen under några skjortor.

4 missade samtal från Magnus. Måste vara något viktigt tänkte jag och ringde genast upp. Nejdå, han ville bara veta om han skulle handla hem något. Nåja, slutet gott, allting gott.