söndag, september 24, 2006

Nu är dagen slut

Nu är dagen slut
Den dag du gett åt mig
Nu är jag trött
O Gud snart sover jag

Jååå, vi hade minstigens dop idag. Egentligen en ganska lustig tillställning när jag tänker efter. Jag började dagen med att sova medan de andra åt frukost. Masade mig upp ur sängen (ska berätta mer om den snart) när de andra gick ut på promenad. Passade på att effektivstäda när jag ändå var ensam i huset (svärmor hade spritt oasisar och blomarrangemang runt omkring hela köket). Sen började jag tjata på de övriga att sätta igång med duschrumban och påklädningsvalsen. Två timmar senare tjatade jag fortfarande på Magnus som stod i snickarbyxor och torkade dammet av sin ögonsten datorn. Jag vägar att stryka hans kläder, men till hans stora lycka ställer hans mamma gärna upp på sånt.

I bilen på väg till kyrkan frågade jag Magnus om det är okej att jag stoppar in lite näsdukar i Bibeln (jag har varit rejält förkyld) och det tyckte han att var helt okej (prästen skrattade dock, trots att han själv borde ha kommit på idén för länge sedan). När det sen var dags för mig att läsa en bibeltext i kyrkan såg jag hur det ryckte i gudmor Nillas mungipor. Jag hade nämnligen skrivit upp texten med stora bokstäver på en papperslapp (man börjar ju bli gammal med sämre syn som följd). Nåja, allt gick bra och Emil skrek bara under halva dopet, men genast efteråt somnade han gott i Nillas famn. Väl utanför kyrkan blev Magnus orolig (så där som bara han kan bli) och bad mig kolla om han andas. (Han kunde ju ha svalt vatten, enligt Magnus).

Sen var det dags för kaffe. Det lokala bageriet, dvs min mamma levererade smörgåståror och kinuskitårta (kinuski = kolasås). Det åts och dracks och när gästerna åkt hem (alla andra utan svärmor med gubbe, de tänker ju inte tacka för sig förrän om en vecka) gick nattningen av barnen rekordfort. Och inte kommer det att ta särskilt länge för mig heller att somna i vår för tillfället inte helt bekväma säng.

Sängen ja, den brakade ihop i förrgår. (Skulle ha lagats igår, men ojdå, det glömdes visst). Jag satte mig på ena kanten och med ett brak åkte min sida ner i golvet medan Magnus sida av sägen åkte upp. Det var en list som gått sönder. Just då var det inte läge att plocka fram skruvdragaren så han bara lyfte bort allt som gick och la madrasserna på golvet innanför sägnstommen. Men på längden mitt mellan oss sitter det en stadig träbalk. Det finns inte en chans att man skulle kunna rulla över den och in på den andras sida. Obekvämt som tusan.

2 kommentarer:

Kalle af sa...

Jag ville inte fråga om sängen... Tack för förklaringen!

Marika sa...

Sen när blev du blyg?