Jag är medveten om att ni kommer att skratta, men det här är något som har grämt mig länge.
Det gäller plastpåsarna man köper i mataffärerna för att stoppa ner sina varor i. Varför ska man behöva betala för dem? 15 cent per påse tar de för att jag ska gå omkring på stan och ge dem gratis reklam. De borde rimligtvis betala mig för att jag visar världen att jag tycker deras affär är bra.
Så nu har jag mejlat både Keskos och Oslas kundservice och frågat om just detta. Och dessutom framfört att jag gärna betalar för logotypefria påsar. Förutsatt att de har en bra och fungerande kundservice så kommer de med ett bra svar. Jag väntar med spänning.
torsdag, augusti 31, 2006
onsdag, augusti 30, 2006
Mitt liv som 30+
30 + 1 dag idag. Det känns riktigt bra. Firade inte stort, men jag känner min familj, smörgåstårtan gick åt som smör i het sol. Tur att jag gjorde den stor. Fick beröm från min mamma och det är inte illa det. Värre bullbamma än hon finns liksom inte. Den personen är inte född ännu som klarar av att sätta foten i hennes hus, eller rättare sagt lämna huset, utan att ha ätit något. Och kan ni gissa vad födelsedagspresenten var? Jo en saftmaja och 5 nybakta jästbröd. Hon e go.
Min äldsta bror med fru var också här och jag påminde dem om att ifall de vill anlita mig som chaufför till flyget och tillbaka när de i oktober åker på sin årliga resa till Thailand så gäller det att boka in mig fort. Amerikamostrarna som lider av pensionärssyndromet att alltid vara snudd på för tidigt ute har ju redan bokat in mig den 22 december. På vår årliga julfest hemma hos oss (årlig sen i fjol) deltar också Motorcyckel-Anna. Förra året hade vi midsommar som tema, årets tema är inte spikat ännu. Kanske ska vara hemligt? Jag måste klura lite till på det.
Min äldsta bror med fru var också här och jag påminde dem om att ifall de vill anlita mig som chaufför till flyget och tillbaka när de i oktober åker på sin årliga resa till Thailand så gäller det att boka in mig fort. Amerikamostrarna som lider av pensionärssyndromet att alltid vara snudd på för tidigt ute har ju redan bokat in mig den 22 december. På vår årliga julfest hemma hos oss (årlig sen i fjol) deltar också Motorcyckel-Anna. Förra året hade vi midsommar som tema, årets tema är inte spikat ännu. Kanske ska vara hemligt? Jag måste klura lite till på det.
måndag, augusti 28, 2006
Två frågor
Eftersom jag tydligen har besök här på bloggen av en tvättäkta präst så tänker jag passa på att ställa två frågor för min allmänbildnings skull som jag faktiskt har funderat ganska så länge på.
Den första är om skilnaden mellan benämningar på olika tjänster inom kyrkan i Finland och Sverige. En pastor i Finland är inte det samma som en pastor i Sverige. Varför inte det och kan du redogöra för skilnaderna?
Den andra frågan är av mer teologisk karaktär. Det är fel att citera enskilda bibelverser och tolka dem bokstavligt har jag lärt mig. Men det verkar ju inte gälla alla och hela tiden. Alltså om man citerar en vers i syfte att "bevisa" något negativt om kristendomen är det fel men om man vill citera i syfte att påpeka något positivt så är det helt okej. Att hänvisa till verser där tex kvinnor eller homosexuella förtycks brukar bortförklaras med just att man inte bara kan stirra sig blind på en vers, men att hänvisa till bibelställen som tex missionsbefallningen, gyllene regeln eller lilla bibeln är det ingen som tycker att är fel. Ofta kan man ju tex se vykort med bara en vers upptryckt. Frågan lyder helt enkelt: varför?
Den första är om skilnaden mellan benämningar på olika tjänster inom kyrkan i Finland och Sverige. En pastor i Finland är inte det samma som en pastor i Sverige. Varför inte det och kan du redogöra för skilnaderna?
Den andra frågan är av mer teologisk karaktär. Det är fel att citera enskilda bibelverser och tolka dem bokstavligt har jag lärt mig. Men det verkar ju inte gälla alla och hela tiden. Alltså om man citerar en vers i syfte att "bevisa" något negativt om kristendomen är det fel men om man vill citera i syfte att påpeka något positivt så är det helt okej. Att hänvisa till verser där tex kvinnor eller homosexuella förtycks brukar bortförklaras med just att man inte bara kan stirra sig blind på en vers, men att hänvisa till bibelställen som tex missionsbefallningen, gyllene regeln eller lilla bibeln är det ingen som tycker att är fel. Ofta kan man ju tex se vykort med bara en vers upptryckt. Frågan lyder helt enkelt: varför?
En fråga (by Magnus)
Eftersom jag har fint besök av en fe. Så bjuder jag på en kopp Gevalia med Chokolad och Konjak för tre enighetens skull. Hon bad mig önska mig något betydelsefullt till min 30årsdag. Jag får önska mig vad som helst fram till kl 24.00 ikväll. Jag önskar mig en balafton precis som i sagan Askungen. Men nu tänker jag önska mig färdig klädsel så mössen slipper sy och feja för göra mig fin fast inte behövs det så stora insatser för det inte. Sån sjönhet som jag är.Det skall vara färdigt allt inklduderat för en lyckad kväll.
Mannen får vara hemma med barnen så jag får roa mig kungligt och utan stress för amningen och deras sömn.Det kan gärna få åska och blixtra ja riktigt dundra så han kan springa mellan fåren han brukar räkna eller köra motorsågen och deras sängar. Så där lagomt med sömn för hans del. Och fram till 24.00 så ska då tårtan göras eller tårtorna. Sen måste jag organisera mössen och jag får väl ta med Husbocken med så alla får känna sig delaktiga i min gala afton innan jag fyller 30.
Jo mina frågor är den ena...Hur skall jag då hinna med allt eller ska jag hoppa över önskningen som jag planerar och önska mig hjälp med tårtorna istället?
Mannen får vara hemma med barnen så jag får roa mig kungligt och utan stress för amningen och deras sömn.Det kan gärna få åska och blixtra ja riktigt dundra så han kan springa mellan fåren han brukar räkna eller köra motorsågen och deras sängar. Så där lagomt med sömn för hans del. Och fram till 24.00 så ska då tårtan göras eller tårtorna. Sen måste jag organisera mössen och jag får väl ta med Husbocken med så alla får känna sig delaktiga i min gala afton innan jag fyller 30.
Jo mina frågor är den ena...Hur skall jag då hinna med allt eller ska jag hoppa över önskningen som jag planerar och önska mig hjälp med tårtorna istället?
söndag, augusti 27, 2006
Musikminne
Att gå i en liten byskola är inte alltid lätt. Med samma lärare i alla ämnen (förutom finska och engelska) sätter det naturligtvis en hel del krav på läraren. Och i bland brister det. När jag gick i lågstadiet på trean och fyran hade vi en lärare, Siv hette hon, som hade noll intresse för musik.
Hon sjöng på Lektionerna för högan skyn och Grannklass fröken Siri kom in och undrade om hur mycket hon skadat sig och ambulansen kommer nog snart för jag ringde just efter dem.
Men då började alla asflabba och Nils som satt och gungade på stolen som han alltid brukade göra for baklänges in i väggen så han svimmade tror han om jag inte minns fel bröt nyckelbenet. Så efter den händelsen var det aldrig någon som gungade mera på stolarna i klassrummet.Röd i ansiktet som en tomat for Siri ut och hann inte långt förrän hon krockade och snubblade på ambulanspersonalens bår och där låg hon med stukad handled och grinade så mycket att pölen blev stor och Siv som kom springades för att hjälpa halkade på den våta fläcken av gråt och sa att inte hade jag behövt någon ambulans för jag gjorde mitt bästa för att sjunga min favoritsång (Jag vill tacka livet) Men nu när Nisse skadat sig så kan man ju tro att du blivit cynsk Siri. Ambulans personalen tog med Både Siri med inlindad hand och Nils i en så där uppblåsbar bår med fixerad nacke.
Efter den händelsen sjöng Siv aldrig mera i klassrummet och Inte var det någon annan heller för vi ville sympatisera med våran omusikaliska skolfröken.
Idag har Siv pesionerat sig och Musiken eller vad det nu föreställde har tysnat på skolan.
Då jag var där för att hämta min 7åiga son ifrån skolan. Då jag fick se att Sivs dotter var vikarie för min son Linus klass.Hon stod och sjöng på någon finsk sång och faktiskt det lät illa som sin mors ylande. Nu kommer det tragikomiska. Rektorn på skolan hade ringt ambulans för han hade trott att Hedvig (Sivs dotter)skadat sig när hon ylade så vackert.Och jag börjat skratta så jag kissat på mig och jag hade glömt trosorna under för Karln min i Huset hemma hade slängt in varenda kalsong och trosa i tvättmaskinen hemma.Han som annars aldrig brukar tvätta och högen hade växt så mycket för jag gjorde ett test för att se hur lång tid det skulle ta för honom att inse att han faktiskt behöver hjälpa till med hushålls sysslorna ibland.Jo just det! Var var jag någonstans?...Trosor var det ja!... Jag hade min blommiga kläning på mig och utan trosor. Jag kissat på mig så pölen som blivit hade rektorn halkat på och skadat sig så illa att han måste med ambulans personalen för att röntga höften.Han hade brutit Lårbens halsen och blivit långtidsjukskriven.
Idag har skolan som min son går på krav på alla lärare och vikarier. Nämligen att alla som ska jobba på skolan ska kunna sjunga och får inte sjunga falskt. Isåfall bekostar skolan ett par timmar hos en sångpedagog tills den blivande lärarinnnan eller för den delen läraren.Kan sjunga på sådant sätt att man inte skall kunna missta sig för att någon skadat sig vid sång.
Tänk om det med skulle gälla föräldrarna som hämtar sina barn för jag har en make som sjunger så förskräckligt där hemma att jag nästan drivs till vansinne av hans ylande.Jag kan se dett framför mig att han kommer till skolan och ylar så någon där får för sig att ringa ambulans och någon skadar sig på riktigt av någons kiss eller urin. Men vad märkligt allt kan te sig eller som jag brukar säga.
A friend in need is a friend indeed....
Hon sjöng på Lektionerna för högan skyn och Grannklass fröken Siri kom in och undrade om hur mycket hon skadat sig och ambulansen kommer nog snart för jag ringde just efter dem.
Men då började alla asflabba och Nils som satt och gungade på stolen som han alltid brukade göra for baklänges in i väggen så han svimmade tror han om jag inte minns fel bröt nyckelbenet. Så efter den händelsen var det aldrig någon som gungade mera på stolarna i klassrummet.Röd i ansiktet som en tomat for Siri ut och hann inte långt förrän hon krockade och snubblade på ambulanspersonalens bår och där låg hon med stukad handled och grinade så mycket att pölen blev stor och Siv som kom springades för att hjälpa halkade på den våta fläcken av gråt och sa att inte hade jag behövt någon ambulans för jag gjorde mitt bästa för att sjunga min favoritsång (Jag vill tacka livet) Men nu när Nisse skadat sig så kan man ju tro att du blivit cynsk Siri. Ambulans personalen tog med Både Siri med inlindad hand och Nils i en så där uppblåsbar bår med fixerad nacke.
Efter den händelsen sjöng Siv aldrig mera i klassrummet och Inte var det någon annan heller för vi ville sympatisera med våran omusikaliska skolfröken.
Idag har Siv pesionerat sig och Musiken eller vad det nu föreställde har tysnat på skolan.
Då jag var där för att hämta min 7åiga son ifrån skolan. Då jag fick se att Sivs dotter var vikarie för min son Linus klass.Hon stod och sjöng på någon finsk sång och faktiskt det lät illa som sin mors ylande. Nu kommer det tragikomiska. Rektorn på skolan hade ringt ambulans för han hade trott att Hedvig (Sivs dotter)skadat sig när hon ylade så vackert.Och jag börjat skratta så jag kissat på mig och jag hade glömt trosorna under för Karln min i Huset hemma hade slängt in varenda kalsong och trosa i tvättmaskinen hemma.Han som annars aldrig brukar tvätta och högen hade växt så mycket för jag gjorde ett test för att se hur lång tid det skulle ta för honom att inse att han faktiskt behöver hjälpa till med hushålls sysslorna ibland.Jo just det! Var var jag någonstans?...Trosor var det ja!... Jag hade min blommiga kläning på mig och utan trosor. Jag kissat på mig så pölen som blivit hade rektorn halkat på och skadat sig så illa att han måste med ambulans personalen för att röntga höften.Han hade brutit Lårbens halsen och blivit långtidsjukskriven.
Idag har skolan som min son går på krav på alla lärare och vikarier. Nämligen att alla som ska jobba på skolan ska kunna sjunga och får inte sjunga falskt. Isåfall bekostar skolan ett par timmar hos en sångpedagog tills den blivande lärarinnnan eller för den delen läraren.Kan sjunga på sådant sätt att man inte skall kunna missta sig för att någon skadat sig vid sång.
Tänk om det med skulle gälla föräldrarna som hämtar sina barn för jag har en make som sjunger så förskräckligt där hemma att jag nästan drivs till vansinne av hans ylande.Jag kan se dett framför mig att han kommer till skolan och ylar så någon där får för sig att ringa ambulans och någon skadar sig på riktigt av någons kiss eller urin. Men vad märkligt allt kan te sig eller som jag brukar säga.
A friend in need is a friend indeed....
lördag, augusti 26, 2006
Problemlösning
Jag fick min första barnfria stund utanför hemmet igår. Jag passade på att åka iväg och handla när båda barnen sov dagssömn(och hade redan sovit ganska så länge). Jag visste alltså att de skulle vakna medan jag var borta, men jag tyckte att det får bli Magnus problem. Han åker ju bort ensam titt som tätt och lämnar mig ensam med båda barnen.
Så in hoppade jag i bilen och kände frihetens vingslag. Skruvade upp volymen på stereon och sjöng med för full hals. Var det så här Thelma och Louise kände sig? Jag njöt av mia 70 minuter i friheten och passade på att med gott samvete äta en glass i bilen på vägen hem.
Lite smått skadeglad åt det lilla helvetet Magnus förhoppningsvis hade genomlidit under tiden jag var borta öppnade jag ytterdörren och möttes av tystnad. Jag kände besvikelsen komma krypande. Inte för att jag vill att mina barn ska vara ledsna, men jobba lite för sin mamma kunde de väl ändå ha gjort?
Och visst hade de. Båda hade gallskrikit på samma gång och varit helt tröstlösa. Magnus erkände att hande känt paniken komma. Men hur tror ni han löste det? Här kunde jag kanske sluta skriva och låta er gissa och sen skulle vi se hur olika männen och kvinnorna skulle ha gjort, men jag tänker servera er svaret på en gång.
Jo karln satte på dammsugaren några meter ifrån de båda gastande ungarna och de hade tystnat på en gång. Jag kunde inte låta bli att imponeras. Jag menar, hur många kvinnor på hysterins brant hade ens tänkt tanken?
I ett försök att komma undan fler liknande situationer påstod Magnus att jag i egenskap av kvinna är bättre lämpad att ta hand om skrikande barn eftersom jag har mer av hormonet oxytocin. Se det hade han läst i det alltid sanningsenliga Aftonbladet. My ass! Eller rättare sagt who cares about my ass? Oxytocin eller inte, mindre förälder är han inte för det och mindre ansvar innebär det inte heller. Jag kunde ha gett honom en käftsmäll, men aga är trots allt förbjudet. Alltså jag älskar honom väldigt mycket, men ibland driver han mig till vansinne.
Så in hoppade jag i bilen och kände frihetens vingslag. Skruvade upp volymen på stereon och sjöng med för full hals. Var det så här Thelma och Louise kände sig? Jag njöt av mia 70 minuter i friheten och passade på att med gott samvete äta en glass i bilen på vägen hem.
Lite smått skadeglad åt det lilla helvetet Magnus förhoppningsvis hade genomlidit under tiden jag var borta öppnade jag ytterdörren och möttes av tystnad. Jag kände besvikelsen komma krypande. Inte för att jag vill att mina barn ska vara ledsna, men jobba lite för sin mamma kunde de väl ändå ha gjort?
Och visst hade de. Båda hade gallskrikit på samma gång och varit helt tröstlösa. Magnus erkände att hande känt paniken komma. Men hur tror ni han löste det? Här kunde jag kanske sluta skriva och låta er gissa och sen skulle vi se hur olika männen och kvinnorna skulle ha gjort, men jag tänker servera er svaret på en gång.
Jo karln satte på dammsugaren några meter ifrån de båda gastande ungarna och de hade tystnat på en gång. Jag kunde inte låta bli att imponeras. Jag menar, hur många kvinnor på hysterins brant hade ens tänkt tanken?
I ett försök att komma undan fler liknande situationer påstod Magnus att jag i egenskap av kvinna är bättre lämpad att ta hand om skrikande barn eftersom jag har mer av hormonet oxytocin. Se det hade han läst i det alltid sanningsenliga Aftonbladet. My ass! Eller rättare sagt who cares about my ass? Oxytocin eller inte, mindre förälder är han inte för det och mindre ansvar innebär det inte heller. Jag kunde ha gett honom en käftsmäll, men aga är trots allt förbjudet. Alltså jag älskar honom väldigt mycket, men ibland driver han mig till vansinne.
onsdag, augusti 23, 2006
Mitt bästa sportminne
Jag utmande Malin att blogga om vårt bästa sportminne. Behöver jag säga att ingen av oss är särskilt sportiga av oss...
Alltså värsta kunde jag ju rada upp vilken gymnastiktimme som helst från högstadiet eller gymnasiet, men bästa är snudd på omöjligt.
Fast jag behöver ju inte ha deltagit själv. Tyvärr är jag inte tillräckligt fotboll- eller ishockeyintresserad för att kunna nämna någon sådan händelse. Inte heller simhopp eller hästpolo får mig att gå igång.
En liten parentes bara. Mysputte inredaren Ernst Kirchsteiger i Nya Rum på SVT går verkligen igång. Eller han säger sig göra det. Si sådär 50 gånger i halvtimmen. "Det här får mig att gå igång", "det här går jag igång på" och "visst lockar det här igång en" säger han om precis allting. Både om rostiga gamla rör och trallspik. Men nej, jag går inte igång.
Sportminne var det. Att vara med i hejarklacken på Stafettkarnevalen var förstås skoj, men inte så skoj att jag skulle vilja ge det förstaplatsen på denna obefintliga lista. Inte heller den gången personalfesten var placerad i en loge i Hartwallarenan under en ishockeymatch och jag 1,5 timme senare var så berusad att jag var tvungen att ta en taxi hem eftersom jag knappast skulle ha sett någon skilnad på buss och flygplan.
Näe, bästa minnet får bli när jag och 2-3 kompisar gick och tittade på en tävling i gymnastik för herrar (ni vet barr, ringar, häst osv) bara för att få se snygga vältränade män i tights. Vi satt högt uppe på läktaren och såg inte så bra, men vi skrattade desto mer. Vi hade tänkt att det skulle bli en vana att gå och kolla på lite olika sportevenemang med snygga vältränade män, men det här blev den första och enda. Kanske lika så bra det.
Alltså värsta kunde jag ju rada upp vilken gymnastiktimme som helst från högstadiet eller gymnasiet, men bästa är snudd på omöjligt.
Fast jag behöver ju inte ha deltagit själv. Tyvärr är jag inte tillräckligt fotboll- eller ishockeyintresserad för att kunna nämna någon sådan händelse. Inte heller simhopp eller hästpolo får mig att gå igång.
En liten parentes bara. Mysputte inredaren Ernst Kirchsteiger i Nya Rum på SVT går verkligen igång. Eller han säger sig göra det. Si sådär 50 gånger i halvtimmen. "Det här får mig att gå igång", "det här går jag igång på" och "visst lockar det här igång en" säger han om precis allting. Både om rostiga gamla rör och trallspik. Men nej, jag går inte igång.
Sportminne var det. Att vara med i hejarklacken på Stafettkarnevalen var förstås skoj, men inte så skoj att jag skulle vilja ge det förstaplatsen på denna obefintliga lista. Inte heller den gången personalfesten var placerad i en loge i Hartwallarenan under en ishockeymatch och jag 1,5 timme senare var så berusad att jag var tvungen att ta en taxi hem eftersom jag knappast skulle ha sett någon skilnad på buss och flygplan.
Näe, bästa minnet får bli när jag och 2-3 kompisar gick och tittade på en tävling i gymnastik för herrar (ni vet barr, ringar, häst osv) bara för att få se snygga vältränade män i tights. Vi satt högt uppe på läktaren och såg inte så bra, men vi skrattade desto mer. Vi hade tänkt att det skulle bli en vana att gå och kolla på lite olika sportevenemang med snygga vältränade män, men det här blev den första och enda. Kanske lika så bra det.
Den 8:e november 2004 var jag riktigt less
Den dagen ser det ut som att jag trodde att vi aldrig skulle kunna bo i ruklet som folk envisades med att kalla hus. På den tiden bodde vi i mitt gamla flickrum hemma hos mina föräldrar och hur goa de än är så minns jag att jag drömde om att ha ett eget kök där jag fick laga vilken mat jag ville och när jag ville.
Så där satt jag på stegen i det blivande köket en regnig (det regnade varje dag) novemberdag och surade i flera timmar om jag inte minns fel.
Lite chips med dipp och en blogg
Dags att jag bloggar mig, annars kanske mina vänner måste ringa mig för att höra hur jag har det.
Barnen sover, mannen sitter och tittar på tv och själv sitter jag vrålskönt på vår nya kontorsstol. Den gör livet vid datorn nästan för skönt. Plötsligt visar klockan natt och det dåliga samvetet gör sig påmint. Borde jag inte ha plockat upp lite och kanske lagt in en maskin med tvätt? Nåja, det är en dag i morgon med, säger de som vet.
Idag har det varit en sån där skön dag. Passade på att sova lite längre i morse och halvslumrade ännu sent in på förmiddagen. Vid två gick jag ut med barnen. Promenerade ner till mina föräldrar. Drack en kopp kaffe med min mamma medan Linus jagade katterna. Gick långsamt hemåt. Stannade ofta och tittade på blommor och andra fenomen längs dikeskanten. Linus älskade det. Hemma igen satte vi oss i sandlådan och bakade kakor och körde med lastbilen. Lillebror sov som en stock i vagen under tiden. Efter att i en timme tittat intresserat på när morbror och morfar tröskade tog vi bilen och åkte iväg och köpte glass. När vi kom hem igen var det dags för kvällsgröt, tandborstning och nattning. Lillebror slumrade i vagnen medan jag vattnade i växthuset och när vi kom in igen tog även han natten. Lite chips med dipp nu medan jag sitter och skriver min blogg, sen är det dags att sova.
I morgon ska vi till K-rauta och inhandla byggmaterial. Massor med isolering, lister och annat nödvändigt för att vi ska få fart på renoveringen av övervåningen.
Taktiken är följande:
1) låna min brors skåpbil så allt ryms in
2) handla på pappas företags konto och därmed få en hel del rabatt
3) pappas företag (dvs pappa) låter oss slippa betala momsen och därmed får vi ännu mer rabatt
4) snart fyller jag år och pappa betalar räkningen åt mig i födelsedagspresent
Punkt 1-3 är garanterade, punkt 4 chansar jag på, men det borde lyckas. Den som sa att släkten är värst visste inte vad den talade om.
Dags att krypa till kojs så humöret är på topp i morgon. Jag vet inget ställe var jag och mannen brukar gräla mer på än på byggvaruhus. Bauhaus är värst, men även K-Rauta kan locka fram grälsjukan. Vi kan stå i timmar och strida om vilket dörrhandtag vi ska ha eller hur mycket spik som ska köpas på en gång. Sen slutar det med att vi båda surt mumlar "ja men då skiter vi i det" och så kommer vi tomhänta hem. Och så undrar vi varför renoveringen går trögt...
Barnen sover, mannen sitter och tittar på tv och själv sitter jag vrålskönt på vår nya kontorsstol. Den gör livet vid datorn nästan för skönt. Plötsligt visar klockan natt och det dåliga samvetet gör sig påmint. Borde jag inte ha plockat upp lite och kanske lagt in en maskin med tvätt? Nåja, det är en dag i morgon med, säger de som vet.
Idag har det varit en sån där skön dag. Passade på att sova lite längre i morse och halvslumrade ännu sent in på förmiddagen. Vid två gick jag ut med barnen. Promenerade ner till mina föräldrar. Drack en kopp kaffe med min mamma medan Linus jagade katterna. Gick långsamt hemåt. Stannade ofta och tittade på blommor och andra fenomen längs dikeskanten. Linus älskade det. Hemma igen satte vi oss i sandlådan och bakade kakor och körde med lastbilen. Lillebror sov som en stock i vagen under tiden. Efter att i en timme tittat intresserat på när morbror och morfar tröskade tog vi bilen och åkte iväg och köpte glass. När vi kom hem igen var det dags för kvällsgröt, tandborstning och nattning. Lillebror slumrade i vagnen medan jag vattnade i växthuset och när vi kom in igen tog även han natten. Lite chips med dipp nu medan jag sitter och skriver min blogg, sen är det dags att sova.
I morgon ska vi till K-rauta och inhandla byggmaterial. Massor med isolering, lister och annat nödvändigt för att vi ska få fart på renoveringen av övervåningen.
Taktiken är följande:
1) låna min brors skåpbil så allt ryms in
2) handla på pappas företags konto och därmed få en hel del rabatt
3) pappas företag (dvs pappa) låter oss slippa betala momsen och därmed får vi ännu mer rabatt
4) snart fyller jag år och pappa betalar räkningen åt mig i födelsedagspresent
Punkt 1-3 är garanterade, punkt 4 chansar jag på, men det borde lyckas. Den som sa att släkten är värst visste inte vad den talade om.
Dags att krypa till kojs så humöret är på topp i morgon. Jag vet inget ställe var jag och mannen brukar gräla mer på än på byggvaruhus. Bauhaus är värst, men även K-Rauta kan locka fram grälsjukan. Vi kan stå i timmar och strida om vilket dörrhandtag vi ska ha eller hur mycket spik som ska köpas på en gång. Sen slutar det med att vi båda surt mumlar "ja men då skiter vi i det" och så kommer vi tomhänta hem. Och så undrar vi varför renoveringen går trögt...
måndag, augusti 21, 2006
Lägerliv
Om jag inte minns fel så var jag sju år när jag för första gången packade min väska och åkte iväg på läger. Och jag älskade det. Minst ett, men ofta två blev det sedan varje sommar. Oftast var det församlingens barnläger jag var på, men några andra hann jag också med. Sen när jag blev för gammal för barnlägren så var det dags för mitt eget skribaläger (konfirmationsläger) och efter det som hjälpledare på skribaläger.
Min första sommar utan läger firade jag som 20-åring. Det kändes tomt. Jag satt idag och tänkte på läger jag varit på, gemenskapen, behovet av sömn när jag kom hem, den galna interna humorn som uppstår bland isolerade ungdomar, lekar vi lekte, människor jag lärde känna. Jag saknar det.
Min första sommar utan läger firade jag som 20-åring. Det kändes tomt. Jag satt idag och tänkte på läger jag varit på, gemenskapen, behovet av sömn när jag kom hem, den galna interna humorn som uppstår bland isolerade ungdomar, lekar vi lekte, människor jag lärde känna. Jag saknar det.
tisdag, augusti 15, 2006
Vår olycka till bil
Jag har hört andra prata om det, bilen som besöker verkstaden stup i kvarten, men man tror ju att det aldrig ska drabba en själv. Vår bil kunde ha klippkort hos Ford, så ofta känns det som att vi kurar den där. I våras var det fläkten och i lördags var det kopplingen som sa upp kontraktet.
Jag vet inte hur man kör en bil utan koppling, men mannen lyckades starta bilen med tvåans växel i, köra ut till landsvägen, sätta i fyran, köra till stan, undvika att stanna eller krocka och sen snyggt parkera bilen utanför verkstadens servicehall.
Sen utspelade sig ett smått komiskt samtal mellan en borgåbo och en gotlänning.
Verkstadgubben: så du hämtar en bil?
Mannen: nej, jag ska lämna en bil
Verkstadgubben: ja just det
Mannen: ööööh?
Verkstadgubben: ja alltså du hämtar hit en bil?
Mannen: ja....?
Verkstadgubben: med söndrig koppling?
Mannen: ja, jo, det stämmer, men jag vill alltså lämna in den
Verkstadgubben (lite irriterad, ska den här rikssvensken liksom aldrig förstå?): ja men då tittar vi på den så ringer vi sen när du kan komma och söka den.
Mannen (börjar förstå att det visst handlar om skillnader i språket): du menar när jag kan komma och hämta den?
Verkstadgubben (tycker att det hela börjar bli jobbigt): ja, ja, vi ringer
Hur som helst, reparationen som eventuellt skulle ta två veckor och kosta 700 € var över på en timme och kostade bara drygt 30 €, vilket vi är evigt tacksamma för. Överlyckliga över de insparade hundralapparna beställde vi därför tid för "den stora årskontrollen". Olyckan ska med andra ord bli inlagd på spa.
Jag vet inte hur man kör en bil utan koppling, men mannen lyckades starta bilen med tvåans växel i, köra ut till landsvägen, sätta i fyran, köra till stan, undvika att stanna eller krocka och sen snyggt parkera bilen utanför verkstadens servicehall.
Sen utspelade sig ett smått komiskt samtal mellan en borgåbo och en gotlänning.
Verkstadgubben: så du hämtar en bil?
Mannen: nej, jag ska lämna en bil
Verkstadgubben: ja just det
Mannen: ööööh?
Verkstadgubben: ja alltså du hämtar hit en bil?
Mannen: ja....?
Verkstadgubben: med söndrig koppling?
Mannen: ja, jo, det stämmer, men jag vill alltså lämna in den
Verkstadgubben (lite irriterad, ska den här rikssvensken liksom aldrig förstå?): ja men då tittar vi på den så ringer vi sen när du kan komma och söka den.
Mannen (börjar förstå att det visst handlar om skillnader i språket): du menar när jag kan komma och hämta den?
Verkstadgubben (tycker att det hela börjar bli jobbigt): ja, ja, vi ringer
Hur som helst, reparationen som eventuellt skulle ta två veckor och kosta 700 € var över på en timme och kostade bara drygt 30 €, vilket vi är evigt tacksamma för. Överlyckliga över de insparade hundralapparna beställde vi därför tid för "den stora årskontrollen". Olyckan ska med andra ord bli inlagd på spa.
måndag, augusti 14, 2006
Specificering till fadderhunkarna
Det har strömmat in så otroligt många ansökningar till att få bli fadder så för vårt barns skull så känner jag att vissa förtydligande bör göras.
För det första, de två kvinnorna som är faddrar till vårt andra barn och som även går under benämningen Amerikamostrarna är förutom snygga, trevliga, världsvana och kloka även väldigt mycket i behov av varsin kärleksfull och trogen man som vet hur man för i sig i sociala somanhang och som besitter god rytm och taktkänsla för kommande buggkurser och bröllopsvals. Den ena kvinnan ser ni på bild ett par blogginlägg neråt, iklädd sin nya Suomidress. Den andra har inte fastnat på bild på sistone, men någon Suomidress har hon inte, det kan jag försäkra er om.
Dina plikter som fadder är att garantera att vår son får goda kristna värderingar, vilket i praktiken innebär att du kommer att ge honom presenter i tid och otid, så räkna med visst ekonomiskt svinn.
Så där ja, nu kan det inte kvarstå några frågetecken. Seså, sätt i gång och skriv en kort presentation och bifoga foto. Inte för att vi är utseendefixerade utan för att vi helt enkelt tycker att det är trevligt att se vem vi pratar med.
För det första, de två kvinnorna som är faddrar till vårt andra barn och som även går under benämningen Amerikamostrarna är förutom snygga, trevliga, världsvana och kloka även väldigt mycket i behov av varsin kärleksfull och trogen man som vet hur man för i sig i sociala somanhang och som besitter god rytm och taktkänsla för kommande buggkurser och bröllopsvals. Den ena kvinnan ser ni på bild ett par blogginlägg neråt, iklädd sin nya Suomidress. Den andra har inte fastnat på bild på sistone, men någon Suomidress har hon inte, det kan jag försäkra er om.
Dina plikter som fadder är att garantera att vår son får goda kristna värderingar, vilket i praktiken innebär att du kommer att ge honom presenter i tid och otid, så räkna med visst ekonomiskt svinn.
Så där ja, nu kan det inte kvarstå några frågetecken. Seså, sätt i gång och skriv en kort presentation och bifoga foto. Inte för att vi är utseendefixerade utan för att vi helt enkelt tycker att det är trevligt att se vem vi pratar med.
söndag, augusti 13, 2006
Minnenas television
Igår tittade mannen och jag på Melodifestivalen från 1984, året då Herreys vann med Diggiloo Diggiley. Schlagerdiggare som jag är så tyckte jag att det var helt fantastiskt att se en så gammal Melodifestival, men om jag säger så här, det är tur att musiken och tekniken har utvecklats.
Någonstans halvvägs in i tävlingen reflekterade jag lite över vårt inte alltför flärdfyllda liv och jag sa till mannen "tänk att vi sitter och glor på Melodifestivalen från 1984 en lördagkväll och dessutom tycker att det är kul". Varpå mannen svarade lika insiktsfullt "ja det är spännande att se vem som kommer att vinna".
Hur som helst, 1984 var flyllde jag 8 år och var kär i Herreys. Speciellt i Richard. Mamma stickade en tröja till mig som det stod Herreys på och så var det hjärtan och brödernas namn. Jag använde tröjan i vått och torrt. Inget finns tyvärr kvar av den, annars hade det varit kul att plocka fram den igår.
Någonstans halvvägs in i tävlingen reflekterade jag lite över vårt inte alltför flärdfyllda liv och jag sa till mannen "tänk att vi sitter och glor på Melodifestivalen från 1984 en lördagkväll och dessutom tycker att det är kul". Varpå mannen svarade lika insiktsfullt "ja det är spännande att se vem som kommer att vinna".
Hur som helst, 1984 var flyllde jag 8 år och var kär i Herreys. Speciellt i Richard. Mamma stickade en tröja till mig som det stod Herreys på och så var det hjärtan och brödernas namn. Jag använde tröjan i vått och torrt. Inget finns tyvärr kvar av den, annars hade det varit kul att plocka fram den igår.
lördag, augusti 05, 2006
Man med kristna värderingar se hit!!
Sökes: två manliga faddrar till vår nyfödda son. Du bör vara i 30-års åldern, frisk, gilla barn och längta efter ett nytt förhållande.
Finnes: två kvinnor, 30 år. Solbrända, faddrar till storebror, en är rich bitch och en är singel. Båda behöver en man i sitt liv.
Ansökan bör vara den här bloggen tillhanda senast 30:e augusti.
Finnes: två kvinnor, 30 år. Solbrända, faddrar till storebror, en är rich bitch och en är singel. Båda behöver en man i sitt liv.
Ansökan bör vara den här bloggen tillhanda senast 30:e augusti.
Amerikamoster goes Afrikamoster
Amerikamoster måste ha en 30-årskris, hon började nämligen prata om att bli svensk. Det är en sak att bo i Sverige, men att bli svensk är något helt annat. Så i 30-års present ville vi ge henne något som påminner henne om vem hon är.
Efter två veckor på Korfu så kan vi dessutom konstatera att amerikamoster goes afrikamoster. Jösses vad brun hon är!
torsdag, augusti 03, 2006
onsdag, augusti 02, 2006
Lantlig idyll
Växthuset vid äppellunden
Tomaterna, paprikorna, chilin och gurkorna i början av sommaren
Dags för ett bad utan mygg och broms
Amerikamoster MV i samtal med sitt öststatsbarn
Sommarpojke
Lyckans minut
Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick,
att fjärdarna gnistra och jorden är varm
och himmelen utan en prick?
Vad är det för tid, vad är det för år,
vem är jag, vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?
Jag lever, jag lever! På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst millioner år
på denna enda minut.
- Erik Lindorm (1889-1941), ur "Domedagar" (1920)
och ser mig själv i dess blick,
att fjärdarna gnistra och jorden är varm
och himmelen utan en prick?
Vad är det för tid, vad är det för år,
vem är jag, vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?
Jag lever, jag lever! På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst millioner år
på denna enda minut.
- Erik Lindorm (1889-1941), ur "Domedagar" (1920)
Jag har funderat...
... på att börja blogga om något seriöst. Jag har inte kunnat komma på vad ännu, så jag fortsätter grunna på det ett tag till.
Återkommer om och när jag kommit på något seriöst.
Återkommer om och när jag kommit på något seriöst.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)