Lite chips med dipp och en blogg

Dags att jag bloggar mig, annars kanske mina vänner måste ringa mig för att höra hur jag har det.

Barnen sover, mannen sitter och tittar på tv och själv sitter jag vrålskönt på vår nya kontorsstol. Den gör livet vid datorn nästan för skönt. Plötsligt visar klockan natt och det dåliga samvetet gör sig påmint. Borde jag inte ha plockat upp lite och kanske lagt in en maskin med tvätt? Nåja, det är en dag i morgon med, säger de som vet.

Idag har det varit en sån där skön dag. Passade på att sova lite längre i morse och halvslumrade ännu sent in på förmiddagen. Vid två gick jag ut med barnen. Promenerade ner till mina föräldrar. Drack en kopp kaffe med min mamma medan Linus jagade katterna. Gick långsamt hemåt. Stannade ofta och tittade på blommor och andra fenomen längs dikeskanten. Linus älskade det. Hemma igen satte vi oss i sandlådan och bakade kakor och körde med lastbilen. Lillebror sov som en stock i vagen under tiden. Efter att i en timme tittat intresserat på när morbror och morfar tröskade tog vi bilen och åkte iväg och köpte glass. När vi kom hem igen var det dags för kvällsgröt, tandborstning och nattning. Lillebror slumrade i vagnen medan jag vattnade i växthuset och när vi kom in igen tog även han natten. Lite chips med dipp nu medan jag sitter och skriver min blogg, sen är det dags att sova.

I morgon ska vi till K-rauta och inhandla byggmaterial. Massor med isolering, lister och annat nödvändigt för att vi ska få fart på renoveringen av övervåningen.

Taktiken är följande:
1) låna min brors skåpbil så allt ryms in
2) handla på pappas företags konto och därmed få en hel del rabatt
3) pappas företag (dvs pappa) låter oss slippa betala momsen och därmed får vi ännu mer rabatt
4) snart fyller jag år och pappa betalar räkningen åt mig i födelsedagspresent

Punkt 1-3 är garanterade, punkt 4 chansar jag på, men det borde lyckas. Den som sa att släkten är värst visste inte vad den talade om.

Dags att krypa till kojs så humöret är på topp i morgon. Jag vet inget ställe var jag och mannen brukar gräla mer på än på byggvaruhus. Bauhaus är värst, men även K-Rauta kan locka fram grälsjukan. Vi kan stå i timmar och strida om vilket dörrhandtag vi ska ha eller hur mycket spik som ska köpas på en gång. Sen slutar det med att vi båda surt mumlar "ja men då skiter vi i det" och så kommer vi tomhänta hem. Och så undrar vi varför renoveringen går trögt...