söndag, augusti 27, 2006

Musikminne

Att gå i en liten byskola är inte alltid lätt. Med samma lärare i alla ämnen (förutom finska och engelska) sätter det naturligtvis en hel del krav på läraren. Och i bland brister det. När jag gick i lågstadiet på trean och fyran hade vi en lärare, Siv hette hon, som hade noll intresse för musik.
Hon sjöng på Lektionerna för högan skyn och Grannklass fröken Siri kom in och undrade om hur mycket hon skadat sig och ambulansen kommer nog snart för jag ringde just efter dem.
Men då började alla asflabba och Nils som satt och gungade på stolen som han alltid brukade göra for baklänges in i väggen så han svimmade tror han om jag inte minns fel bröt nyckelbenet. Så efter den händelsen var det aldrig någon som gungade mera på stolarna i klassrummet.Röd i ansiktet som en tomat for Siri ut och hann inte långt förrän hon krockade och snubblade på ambulanspersonalens bår och där låg hon med stukad handled och grinade så mycket att pölen blev stor och Siv som kom springades för att hjälpa halkade på den våta fläcken av gråt och sa att inte hade jag behövt någon ambulans för jag gjorde mitt bästa för att sjunga min favoritsång (Jag vill tacka livet) Men nu när Nisse skadat sig så kan man ju tro att du blivit cynsk Siri. Ambulans personalen tog med Både Siri med inlindad hand och Nils i en så där uppblåsbar bår med fixerad nacke.
Efter den händelsen sjöng Siv aldrig mera i klassrummet och Inte var det någon annan heller för vi ville sympatisera med våran omusikaliska skolfröken.
Idag har Siv pesionerat sig och Musiken eller vad det nu föreställde har tysnat på skolan.
Då jag var där för att hämta min 7åiga son ifrån skolan. Då jag fick se att Sivs dotter var vikarie för min son Linus klass.Hon stod och sjöng på någon finsk sång och faktiskt det lät illa som sin mors ylande. Nu kommer det tragikomiska. Rektorn på skolan hade ringt ambulans för han hade trott att Hedvig (Sivs dotter)skadat sig när hon ylade så vackert.Och jag börjat skratta så jag kissat på mig och jag hade glömt trosorna under för Karln min i Huset hemma hade slängt in varenda kalsong och trosa i tvättmaskinen hemma.Han som annars aldrig brukar tvätta och högen hade växt så mycket för jag gjorde ett test för att se hur lång tid det skulle ta för honom att inse att han faktiskt behöver hjälpa till med hushålls sysslorna ibland.Jo just det! Var var jag någonstans?...Trosor var det ja!... Jag hade min blommiga kläning på mig och utan trosor. Jag kissat på mig så pölen som blivit hade rektorn halkat på och skadat sig så illa att han måste med ambulans personalen för att röntga höften.Han hade brutit Lårbens halsen och blivit långtidsjukskriven.
Idag har skolan som min son går på krav på alla lärare och vikarier. Nämligen att alla som ska jobba på skolan ska kunna sjunga och får inte sjunga falskt. Isåfall bekostar skolan ett par timmar hos en sångpedagog tills den blivande lärarinnnan eller för den delen läraren.Kan sjunga på sådant sätt att man inte skall kunna missta sig för att någon skadat sig vid sång.
Tänk om det med skulle gälla föräldrarna som hämtar sina barn för jag har en make som sjunger så förskräckligt där hemma att jag nästan drivs till vansinne av hans ylande.Jag kan se dett framför mig att han kommer till skolan och ylar så någon där får för sig att ringa ambulans och någon skadar sig på riktigt av någons kiss eller urin. Men vad märkligt allt kan te sig eller som jag brukar säga.

A friend in need is a friend indeed....

7 kommentarer:

Marika sa...

Nåja, den storyn var väl inte riktigt sann. Så går det när man börjar skriva och sen lämnar på hälft för att gå och amma.

Men det kanske kunde ha gått till så?

Här kommer den sanna historien.

Att gå i en liten byskola är inte alltid lätt. Med samma lärare i alla ämnen (förutom finska och engelska) sätter det naturligtvis en hel del krav på läraren. Och i bland brister det. När jag gick i lågstadiet på trean och fyran hade vi en lärare, Siv hette hon, som hade noll intresse för musik, om det inte var dansbandsmusik förstås.

Så hon satt och skrev ner orden till Tusen röda rosor, Adres Rosenhill, Djingis Khan osv. , kopierade dem åt oss, satte i kassetten i bandspelaren och sen satt vi och sjöng dansbandslåtar i en 80-tals variant av karaoke.

Ibland var texterna kanske inte riktigt vad man önskar att en nio- tioåring ska sjubga om. Som tex att havet är en sjömans grav eller sjömän som aldrig mer kommer att nå en hamn.

Kalle af sa...

Det var en häftig skröna! :-)

Anonym sa...

och det mest tragiska är väl att jag fortfarande efter alla dessa år kan det mesta av orden i "Inga blommor växer på en sjömansgrav, för där svallar vågor fram och där saknas kors och namn" *skrålar hejvilt* Och minns du "Comment ca va, comme ci comme ci comme ca. Det var orden som hon sa, vad de betyder undrar jag"
/Kicki från samma lilla byskola

Marika sa...

Orsaken till att jag kom att tänka på saken var att jag hörde "Vid en liten fiskehamn" på radion här om dagen.

Om jag inte minns fel var första låten i hennes egengjorda sånghäfte en svensk version av Boney M:s By the rivers of Babylon.

Comment ca va, comme ci comme ci comme ca var ju en "hit". Alla önskade ju den.

Kalle af sa...

En svensk version av "By the rivers of Babylon" finns t.o.m. i Bibeln! Ps 137 börjar "Vid Babylons floder satt vi och grät, när vi tänkte på Sion." Tänk att Boney M har fått sin text in t.o.m. där - inte illa!

Marika sa...

Säg det goda pastor, visst är det häftigt! Men hur kunde man för över 2000 år sedan veta vad Boney M skulle sjunga om?

Kalle af sa...

Ett Guds under! Halleluja! - Öhh...