Hönshjärnor

Inte för att jag vet varför vettiga människor (jo jag klassar mannen och mig själv som vettiga, eller vi kunde i alla fall vara) köper möbler på Lidl, men nu är det så att vi har köpt en sån där skoskåp. Broschyren med anvisningarna om hur manicken ska skruvas ihop kunde lika bra vara skriven på hebreiska. Det går inte att beskriva, men inte ens min kvinnliga hjärna ser sambanden mellan figurerna på pappret och träbitarna i kartongen. Min gissning är att hela paket snart åker ner i källaren och efter att ha stått i skamvrån ett halvår avslutar sitt liv som icke ihopskruvad skomöbel på eldbål. Nåja, den såg åtminståne tjusig ut på bilden.

Jag är för övrigt hönsvakt den här veckan. 32 hönors välmående beror på mig. Räven tog trettitrean för två veckor sedan. Turligt nog valde räven den sjuka hönan så det var egentligen ingen förlust. Jag går alltså till hönshuset två gånger om dagen och ser till att virrpannorna får mat och att äggen blir plockade. Det finns ett antal bon där det är meningen att de ska lägga sina ägg, men några har fått för sig att lägga dem på golvet i ett hörn. Man undrar liksom varför? Vad beror det på att några individer med hönsjärnor väljer att trotsa normerna? Är det vanligt i hönsvärlden eller kan man klassa dessa få hönor som värstingar? Under de två resterande dagarna som hönsmamma så ska jag närmare lägga mig i deras psykologiska välmående.

Det var allt från FNB för den här gången.

Den tysta bloggen

Mute

Diverse

Inatt har jag inte sovit mycket. Det är svårt att sova när man hör en rosslande bebis som andas och sover oroligt. Stackarns liten är förkyld. Det är resten av familjen med, men mest synd tycker jag om honom. Igår satte mannen äntligen upp sonens hoppgunga. Det var en hit. Glada skratt ljöd i huset.

Igår var vi (svärmor, värmors följe, mannen, sonen och jag) till Lovisa till mina föräldrars stuga och badade bastu. Skönt att sitta uppe på lavan och se genom bastudörren i glas ut över viken. Som vanligt hade morsan bakat gott och bastukaffe smakar ju alltid lite bättre när man dricker det med havsutsikt.

58000 liter vatten har vi gjort av med på ett år, enligt mannen som nyss var här och läste av. Jaha, är det mycket eller lite? Vi får väl se sen på räkningen.

Madonnas Hung up är ju bara för bra. Sist jag var ute på en krog eller ens liknande var på juldagen i fjol. Det har härtills inte lockat ett dugg att gå ut igen, men nu när hormonerna börjar befinna sig på normal nivå igen så börjar det faktiskt kännas som en möjlighet igen.

Nu lyssnar jag på svärmor som diskar. Det bästa med svärmors besök är att jag slipper diska i 9 dagar. Ljuuuuuuvligt....

Mer sex efterfrågades

Här om dagen när mannen kom hem från Sverige så hade vi ett himla sjå att få svärmor med följe i säng så vi kunde sexa loss lite. Nåja, loss och loss, med en sovande bebis en och en halv meter ifrån vår säng så blir det så loss som nu förutsättnigarna tillåtter.

När jag inte längre är hormonstinn så känns sexet åter igen bra. Jobbigt när man känner att man vill men kroppen bara inte hänger med, så nu när jag inte ammar längre så njuter jag desto mer.

Nåja, eftersom vi hade varit ifrån varandra en vecka så kände vi oss extra kärleksöma så blev det både bakifrån och framifrån och nerifrån och jag minns inte vad allt. Hur som helst, det måste ha imponerat på mannen för efteråt när vi låg där svettiga och klämde finnar på varanda så friade han. Inte direkt romantiskt så jag bad honom ta det på nytt en annan gång, men så här efteråt så kanske det inte var så pjåkigt trots allt.

Vi kunde inte enas om när, var och med vilka gäster, men det är väl sånt man brukar kalla bagateller. Men tro inte att det är så enkelt att jag kommer att kunna besämma allt. Inte för att jag vill det heller, men det kommer att bli många bråk innan vi har enats om detaljerna. Så räkna inte med en inbjudan före 2008-2009 nångång.

Så de senaste dagarna har jag mest funderat på:

Var?
-trädgården - en dröm, men inte i nuvarande skick
-Kökar - har alltid sagt att jag ska gifta mig där
-Sockholm - nära mannens släkt och vänner
-Gotland - där vi träffades, men redan taget eftersom mannens bror gifte sig där
-Borgå - nära för min släkt och vänner
-annat bättre - bra för alla eller ingen

Och vilka gäster?
-Ingen - skulle vara rätt skönt
-Bara familjen - billigt å bra
-Familjen och närmsta kompisarna - helt okej det med
-Familj, närmsta kompisar, närmsta släktingar - jag vill inte ha alla mina närmsta släktingar på mitt bröllop
-Familj, närmsta kompisarna, närmsta släktingarna, andra bekanta och mer avlägsna släktingar - aldrig i livet
-Familj, närmsta kompisar, ett litet urval släktingar och någon enstaka bekant - låter som det bästa allternativet trots att det skulle generera förvirring bland släkt och vänner

När?
-12:e december i år? - varför inte?
- nästa sommar? - vet inte varför, men det känns jobbigt
- början av 2007 när nummer två döps? - smidigt
- aldrig? - en möjlighet det med

Ja just det ja, det skulle ju handla om sex, inte romantiskt darvel, men nu hinner jag inte med mer sex. Måste laga mat till sonen, men sånt är livet i en småbarnsfamilj.

Fika

Första plåten med semlor (alltså frallor) tog jag precis ut ur ugnen. Tre plåtar kvar att grädda. Min mammas nybakta äppelbulle som jag fick tidigare idag står uppskuren och kaffedoften sprider sig i köket.

Välkommen!

Tack Anna

För att du håller mig uppdaterad om vad som händer i ankhuset i Lingonbacka. Oskar den ene, Oskar den endre och Anakin Ankas liv och leverne kommer snart att fascinerar en hel generation.

Den intresserade kan läsa mer på Annas hemsida http://www.annasellberg.se/dagbok.html

För trött för ett blogg

Svärmor yrar. Sonen vägrar sova mer än två timmars stinter. Svärmors följe jobbar med vårt badrum. Mannen i huset ställer sig helt oförstående till att jag kan vara mer trött än han.

Snöslask i Borgå idag. Tog svärmor med på sonens babysång. I bilen satt svärmor och skrattade nervöst. "Kör inte om här", "ta det försiktigt nu i korsningen", "vi kanske ska vända och köra hem igen" osv.

Jag lyckades tjata till mig en två timmar lång power nap på eftermiddagen medan sonen sov. Så fort sonen vaknat hämtade mannen honom till mig. Jag frågade om han inte kunde byta blöja medan jag vaknade till lite. "Men nu har jag ju haft honom i två timmar" sa mannen. Måste ha varit ansträngade att kolla på en sovande bebis...

Nu ska jag gå och lägga mig så jag är på bättre humör i morgon.

Sådana där personliga MSN meddelanden

Det har förbryllat mig länge och kommer med all sannolikhet att fortsätta förbrylla. Det personliga MSN meddelandet, ni vet det där man själv kan fylla i och så står det med kursiverad stil under ens namn på alla andras MSN listor.

Folk använder funktionen på de mest varierande sätt. Själv använder jag det i rent PR syfte för min blogg, vad ska jag annars använda utrymmet till? Det verkar ju vara kutym att titt som tätt skriva något där, hur som helst.

Mina systrar i Amerika, MG och MV, som varken är mina systrar eller bosatta i Amerika, använder funktionen för att upplysa hela världen om att de, åtminstone ibland, gör något annat än sitter och nördar vid datorn. (Men de är trots allt så nördiga att de inte klarar av att stänga av sin MSN för en kort stund). Deras meddelande lyder vanligvis "äter", "städar", "tittar på film" osv. Som om någon bryr sig.

Under MA står det "Team Tao Tao". Vad i helsike betyder det??? Med risk för att göra bort mig har jag inte heller vågat fråga. Han är även den enda på min lista som aktiverat funktionen att man kan se vad för musik han lyssnar på. Som om det hjälper mig. Jag hör ju i alla fall inte, tack och lov...

Och nu det senaste. MH, på väg till Kansas City, känner sig plötsligt resvan och internationell utan förmåga att behålla det för sig själv och har därför skrivit in "I'm on a plane". Vadå skryt? Fast det kunde ju vara så att han satt på flyget på väg upp till Kiruna och ville meddela sina kinesiska affärskontakter att det just nu inte är lämpligt läge att ringa på mobilen, eftersom han sitter på ett flyg. Men inte så troligt va?

Här kommer mitt personliga meddelande Bajsnödig

I need to get laid!

Snart så...

Matminnen

Igår skrev jag ju om mina usla musikminnen och lovade återkomma med mina matminnen. Inte för att jag förknippar så himla mycket med mat heller, men jag har åtminstone fler matminnen än musikminnen.

Min mamma är en äkta bullmamma. Hon lagar mat och bakar och kokar och gräddar. Det mesta är fantastiskt gott, men ibland slår det fel även för henne. Som fallet med fisksoppan vi fick äta några gånger som barn. Fisken blev seg och klibbade sig mellan tänderna. Jag undviker fortfarande all fisksoppa och tror med säkerhet att det beror på den traumatiska barndomsupplevelsen.

Höstdagarna i Tammerfors har jag nästan bara ett minne av - Satsumas! Maten som serverades där var totalt oätlig så det gällde att ha med sig några kilo satsumas så man överlevde helgen.

Min sambo är en utomordentligt bra kock. (Då han fattar att sluta krydda i tid). Och underbara matminnen har jag från sommaren 2004 då vi åkte runt i Stockholms skärgård och solade och hade med oss en gigantisk kylväska och grill. Att sitta sent en kväll på en öde sandstrand och grilla är väl alltid magiskt, men det funkar även på den överfyllda badstranden Trouville ute på Sandhamn mitt på eftermiddagen.

Plättkalasen hemma hos AM. Tjejkompisarna träffades hemma hos AM eller ute på sommarstugan. Ett stort berg med plättar stektes, grädde vispades och sylt plockades fram. Sen åt vi. Enkelt men så fantastiskt gott.

Exdejten MH förknippar jag med sushi, mycket tack vare det oförglömliga minnet då han skulle lära mig äta det och senare när vi tillsammans skulle gå på sushikurs med läraren Satu Muronen. Ha ha, de andra sushikursdeltagarna uppskattade det inte särskilt mycket att läraren som de trodde skulle vara japansk visade sig vara en medelålders kvinna som pratade med kraftig finsk brytning.

Fårballarna jag åt på Vikingabyn på Gotland var något extra det med. Inget jag skulle vilja se på menyn så värst ofta, men det var lite häftigt att smaka. Kan inte ens beskriva konsistensen, men smaken var det inget fel på.

Vi kan alltså helt klart konstatera att jag har fler matminnen än musikminnen. Och när man är ute och reser, vad är det man minns? Jo vädret, hotellet och maten. Ingenstans nämns musiken. Bara det säger ju en hel del...

På tal om resa, jag vill önska MH en awsome visit in Kansas City. Hoppas att majsen smakar.

Musikminnen

Jag har egentligen inga musikminnen. Tondöv är jag dessutom. Musiken spelar helt enkelt inte den rollen för mig. Det finns ingen musiktext som betyder något speciellt för mig heller. Inga stora love moments som jag förknippar med musik. För mig är musik något jag lyssnar på ibland. Vad det är för musik, vem som sjunger och vad de sjunger om spelar mindre roll. Bara det svänger så är jag nöjd.

Men om jag nu riktigt anstränger mig så visst kan jag minnas någonting. Som att mina föräldrar lyssnade på Vikingarnas Kramgoalåtar nr nånting och att pappa lärde mig dansa vals till den musiken. Och så finns det en massa låtar/artister som jag förknippar med olika personer utan att jag riktigt kan sätta fingret på varför. Som tex kompisen AM som gillade Tommy Nilsson som ung. Tänker alltid på henne när jag hör honom. Och kompisen AP är lika med Meatloaf. Exdejten PF är lika med Ta mig till havet och exkompisen MM är lika med Bon Jovi.

Nu när jag letar i de bakre delarna i hjärnan så kom jag faktiskt på ett en godbit:

R från Södertälje, nybliven singelpappa, när han rockade loss till Ecuador på dansgolvet. Det är faktiskt oförglömligt! Detta hände sommaren 1997.

Näe, det här med musikminnen är inget för mig. I morgon ska jag skriva om mina bästa matminnen, då har jag mer att komma med känns det som.

Utelekar

Malin har på sin blogg utmanat mig att lista de bästa utelekarna från barndomen. (Och nej Malin, jag tror inte att Peter Settman läser din blogg.)


Tillägg! Jag glömde den bästa av alla bra utelekar. Att köra bil! Det var så här att min pappa hade gjort om en gammal skåpbil till lekstuga åt mig. Bak var det alltså lekstuga, men förarhytten fanns fortfarande kvar. Där kunde man alltså sitta och ratta en riktig bil. Vet inte hur många poliskontroller jag hade smitit ifrån innan jag fyllde 10. Det var inte särskilt roligt att köra ensam, men med kompisarna blev det världens roligaste lek.


Så tadaaa, här kommer de:

1) Kyrkråtta. En form att kurragömma, men man kan befria de som redan blivit upptäckta genom att röra vid den vägg som man använder som "mål" före det att den som är letaren hinner röra vid väggen och ropa ens namn. Den lekte jag ofta med mina bröder, deras kompisar och en tjej som spenderade helgerna i granngården.

2) Land (Malins favorit). Vi lekte den som så att man först hade en stor cirkel som man delade upp i så många länder som det var deltagare. Sen skulle man kasta en pinne på en annan deltagare och om pinnen träffade fick man genom att stå i sitt eget land och sträcka sig in över den andras land erövra en så stor bit land som armarna räckte till att rita upp.

3) Spegel. Man ska förflytta sig framåt utan att bli upptäckt och vara den som först når väggen. Vid väggen står en deltagare med ryggen åt de andra (det är då man kan röra sig framåt) men så fort personen vänder sig om (och kan se de andra) gäller det att stå stilla. Om personen vid väggen ser att man rör sig, får man börja om från startstrecket.

Jag kom precis att tänka på

Den här bloggsidan ser verkligen precis lika beige ut som min vardag. Undrar om det går att få tag på den bruna tapeten som som man ser längst till vänster och höger på sidan. Jag har börjat gilla den.

Så därför ändrade jag bloggnamnet till Fyra nyanser av brunt. Känns som hemma.

Mitt kylskåp

Varför känns det som om jag inte har något i kylskåpet trots att det uppenbarligen innehåller åtminstone lite mer än en glödlampa. Men där finns ingenting jag vill ha. Jag saknar den ljusa och mörka blockchokladen vi alltid brukar ha i översta facket i dörren, något gott smörgåspålägg, lite goda matrester man kan småäta av och så saknar jag cola.

Igår såg det ganska så exakt likadant ut i kylskåpet som idag. Vilket jag uppenbarligen hade glömt. För när jag öppnade dörren och i tankarna stoppade in en arm, greppade en flaska och tog en djup klunk så var det inte alls cola utan rödvinsflaskan jag halsade. Det var inte ett dugg gott. Det sprutade rödvin ur munnen på mig runt halva köket ungefär. Det blev till att torka. Och varför i all sin dar satte jag tillbaka flaskan i kylen?? Den har ju redan stått där öppnad i ett par veckor.

Hur som helst, i morgon ska jag åka med mamma och handla mat. Jag har ju ingen bil den här veckan så jag tänkte passa på att samåka med henne. Bara för att jag inte har något godis hemma så är jag så in i bubblan godissugen. Det var jag i går kväll också, då stekte jag plättar. Man kan väl inte äta plättar varje kväll? Men godis kan man ju, eller hur?

Det som nu följer är vad man skulle kunna kalla för kylskåpsrelaterad tolkning av Tommy Nilssons Öppna din dörr.

Tolkning nr. 1:

Den första gången jag såg på dig
Och kände hur du såg på mig
...
Jag gömde mig i fantasin
Så rädd för vad du kunde bli
Men var gång som jag ljög för mig
Så såg jag sanningen i dig

Uppenbarligen handlar den här texten om rutten mat i kylskåpet som bokstavligen stirrar på en när man öppnar dörren. Ibland när man vet att man inte har plockat ur kylen som man borde ha gjort så är man ju lite rädd för att någonting ska komma gående emot en när man öppnar dörren.


Tolkning nr. 2:

Den första gången jag såg på dig
Och kände hur du såg på mig
...
Öppna din dörr och säg att du vill ha mig här
Säg att du inom dig bär bara kärlekens röst
Och jag ska öppna min dörr och ge dig varje dag igen
Leva här för sanningen
Låt mig bli den som först öppnar din dörr
...
Så börjar livet här till slut
Vi gråter vid som var förut

Inget snack om saken. Alla som någonsin tröstätit förstår det här med en gång. Man går där och suktar, öppnar den vita dörren, spanar lite och sen ser man Det. Svaret på allt. Den sanna trösten. Man känner hur den bedjande tittar på en och liksom viskar med mystig, lite kuslig, röst: taaaaaa meeeeej, ääääääääät meeeeej. Och då gör man ju det. Naturligtvis. Och så fortsätter det, vanligtvis tills det goda är slut. Och faktiskt, är det inte så att man mår lite bättre?

Skratt

De mest medryckande skratten är:

1) Bebisskratt
2) Hysteriskt fnitter som bara fjortisar i grupp kan åstadkomma
3) Bullrigt gubbskratt med guppande mage

Värsta skratten:

1) Falskt tantskratt

Jag har inte kommit på fler äckelpeckelskratt. Förslag?

Googla

Brukar ni googla era vänner/ovänner/löst bekanta/flirtar/chefer/gamla skolkompisar? (Att googla innebär alltså att man letar information om personer på internet genom att använda någon sökmotor, tex Google). Jag brukar googla allt och alla. Jag har med största sannolikhet även googlat dig! Jag tycker det är fantastiskt underhållande att försöka luska ut vad folk håller på med.

Det är fruktansvärt irriterande om jag inte hittar något alls om en person, liksom det är fruktansvärt irriterande om det finns 200 andra personer med samma namn. Och man lär sig saker hela tiden. Som t. ex. mannen som heter samma sak som ett känt galleri i Danmark eller att han som jag hade något ihop med för 10 år sedan nuförtiden sitter på nätet och kommenterar grova porrbilder.

Googlar ni mig så hittar ni inte mycket. Jag är inte från Åbo och inte heller professor i USA, kan jag ju så där försiktigt påpeka. Det enda som finns är faktiskt ett namnförslag som jag har gett en kossa. Inte mycket att hänga i julgranen alltså. Pilutta dig!

Måndag morgon

Jag känner mig tröttare nu än vad jag var i går innan jag gick och lade mig. Hårt arbetande folk håller som bäst på att masa sig iväg för att förtjäna sitt dagliga bröd. Själv kommer min dag främst att bestå av att ta hand om gossen. Han ålar fram som en iller på golvet och säg den sladd eller smutsig sko han inte vill sätta i munnen. För att inte tala om brödsmulor och annat mumsigt man kan plocka i sig från ett köksgolv.

Mannen i huset har åkt till Sverige för att besikta bilen och även passa på att träffa lite släkt och vänner. Om allting går som det ska så kommer han hem om exakt en vecka och har då sin mamma och hennes sambo med sig. Fram till dess har jag ensamt ansvar för att Prästens lilla kråka sjungs 100 gånger om dagen och att lillen hålls mätt och torr. Kommer naturligtvis att gå hur bra som helst, men jag saknar redan avlastningen som finns när mannen är hemma.

Hela helgen hade vi mannens 13 åriga systerdotter på besök. Svosch sa det och så var datorn ockuperad, ny musik från hennes mp3-spelare inlagd och glada blinkningar och plinganden hördes från den 150 personer långa msn-listan. Mina barn ska aldig bli tonåringar...

Dessutom har nu förkylningen brutit ut och jag snörvlar och snyter mig konstant. Fotot jag tog i går kväll tog jag för att se vilken hårfärg jag har egentligen. I går kväll såg det tydligen rödbrunt ut. Undrar om det har samma färg nu? Jag blir inte riktigt klok på mitt hår. Men som jag redan konstaterade för några dagar sedan, det måste klippas.

Det ljuva ljudet

Nu hör jag det ljuva ljudet av en elvisp. En elvisp som inte sitter i min hand. Ljudet känns som sammet i mina öron. Det vankas saffranspankaka och det är inte jag som gör den (är det i och för sig aldrig, saffranspannkaka står alltid mannen för). Lika härligt som att höra en dammsugare surra medan man själv inte befinner sig i samma rum som den eller ljudet av en diskborste som gnuggas mot porslin. Vissa ljud är helt klart en njutning.

Väckning 05:30 i morgon

En och en halv timme senare får jag avundsjukt lyssna på hur äldsta brorsan och hans fru har haft det i Tailand.

De var i Tailand i fjol också . Två veckor efter att de hade kommit hem satt mamma, brorsan och jag hemma hos mina föräldrar och drack kaffe. Då berättade han lite sådär i en bisats att det hade varit deras bröllopsresa. Grattis, grattis, vad mer kan man säga. Vi kände oss inte ens särskilt snopna, de hade ju redan under flera års tid sagt att OM de kommer att gifta sig så berättar de först efteråt.

Undrar om det är en bebisresa de gör i år. Behöver jag säga att jag hoppas på det? Det kan de åtminstone inte dölja till först efteråt.

Godnatt världen.

En helt vanlig dag

Denna vanliga dag får symboliseras av sonens nya leksak och en kanske inte helt logisk konversation jag hade idag på MSN med en väldigt svensk man från Stockholm som är mycket bra på att föra allvarliga diskussioner om ingenting utan att ifrågasätta alltför mycket. Frågan är väl egentligen bara om det är någon annan som också tycker konversationen är smått komisk.


Marika: Good afternoon sir.
Mats: Good after noon mam
Marika: How are you?
Mats: Very well thank you. How are you?
Marika: Thank you for asking. I am doing just fine. Lovely weather here
Mats: Indeed? It is kind of greyish here I am afraid.
Marika: To be honest, the sky is grey here too. But it was sunny and warm yesterday and the day before that and actually the whole week has been nice.
Mats: As in Sweden. What is the reason for the international touch of our conversation?
Marika: I thought it would be a funny way of small talk. You see, finns are very bad at small talk, but in english we do it fluently.
Mats: I will actually go to Helsinki next month.
Marika: Poor you.
Mats: Well, one's got to survive don't you think?
Marika: I don't know if you are up to that.
Mats: Well, it is a matter of will I believe, but I could be wrong on that one.
Marika: Oh no, you are never wrong. Strong self confidence is your label.
Mats: It is just a face I put up to the public. I am in fact a scared little boy.
Marika: That's not what I've heard. But what on earth are you going to do in Helsinki?
Mats: Business I'm afraid
Marika: You are working too much. You have to think about your health. The service in finnish hospitals don't reach the same high standard as in Sweden. You don't want to die during a business trip, do you?
Mats: Well, I will try to stay in mint condition during my stay in your lovely country.
Marika: Excuse me for my abrupt silence. I had to feed my son, he was to become a very sad piece of child.
Mats: Well, but he is happy and satisfied now?
Marika: I truely hope so.
Mats: So do I
Marika: I liked the potato-carrot-chicken food. It is his favorite from the product line Aunt Marika's best children food.
Mats. Aunt Marika??
Marika: And now he demands some serious hugging 'n kisses.
Marika: That's just a brand name.
Mats: Well, you have to give him that then
Mats: Well, I think Granny Marika's would work better.
Marika: Havn't thought about that. Sounds splended!
Mats: I think so to...
Mats: Will your photo appear on the jars?
Marika: Do you think I look enough granny?
Mats: Haven't seen you lately, but without make-up you might do fine.
Marika: Oh, I see. Not quite the answer I was hoping for. I still have to discuss it with my product manager.
Mats: Yeah... that could be wise
Marika: But if I'm going in to the industry for adult dipers you will be my number one choise for cover face.
Mats: You know you can count on me always
Marika: What a lovely chat we have.
Mats: Indeed
Mats: I am actually reading your blog right now
Marika: I think I will publish it there.
Mats: Publish what?
Marika: Our chat.
Mats: Well, I won't stop you
Marika: As an example of nation wide co-operation.
Mats: Yes, the manifest of the brotherly love between Sweden and Finland
Marika: By the way, do you get paid for this?
Mats: Yes, in a way...
Marika: Oh no, not by your assistant????
Mats: Well, it is my assistant who is typing this...
Marika: And what are you doing while she is typing? Typing her what to type me?
Mats: No, I am actually drinking champagne and looking beatiful at the same time.
Marika: Damn your boss, asking you to work in two different projects at the same time!
Mats: Yes, I know I will call my limo driver right away and ask him to drive me to my boss, so I can tell him this right in his face.
Marika: You should start by sending him a telegram!
Mats: No I will send him a courier on horse actually.
Mats: With a trumpet since it is Friday
Marika: That's a nice gesture.
Marika: Did you like my blog? Not very radical I'm afraid.
Mats: Yes, I liked your blog, especially the part with baby poop... I remember having such conversation myself for some years ago. :)
Marika: I've heard it's common.
Marika: And Jesper started complaining on day two. He wanted to be on my "best right know" list. Such a silly man.
Mats: Well I want to be on your shitlist, but you don't mention me at all on your blog.
Marika: You can be on my list for most wired chat personalities
Mats: Well, that is good enough for me
Marika: Well, it has been very nice talking to you. I hope you will ha a pleasant stay in Helsinki and take care of your boss. And I will contact you if I need some more advices in english.
Mats: I wish you the same, I hope the sun will smile at you and I will continue to follow your life through your blog from now on. I am always available for advice in English.

Porterstek - bajs - fingeravtryck

Som småbansförälder finns det ett givet intresse för barnbajs. Det luktas, synas och präntas in i minnet. Färg, konsistens, frekvens och mängd undersöks och diskuteras sedan vid middagsbordet.

Så här lät det hos oss för ett par dagar sedan då vi åt porterstek i skenet av levande ljus;

jag: idag bajsade han två gånger jätte mycket .
mannen: vilken tur att det inte var jag som böt då.
jag: nu när han äter så mycket riktig mat så har det börjat lukta också, har du märkt det?
mannen: ja det har jag märkt, och riktiga korvar kommer det också, vad beror det på?
jag: det får inte bli för hårda korvar, då kanske han har förstoppning.
mannen: när det är mörkt och löst luktar det mest.

Där någonstans la vi ner diskusionen.

Allt detta prat om bajs fick mig idag att fundera på om varje människas bajs är unikt. Alltså som ett dna ungefär. Fungerar liksom ens bajskorvar som fingeravtryck? Fast det fungerar ju inte om man har lös mage. Fast det kanske sitter något unikt i varje persons bajs. Finns det någon forskning på det här?

Jag googlade men hittade ingen information. Någon som vet?

Höstens skörd

10 liter blåbär (jag tycker inte om att plocka blåbär, för varmt och för mycket älglus)
40 liter lingon (20 blev sylt och 20 finns hela i frysen så jag kan göra rårörda lingon)
20 liter äppelmos
20 liter äppelmust
10 liter inlagda gurkor (mamma gjorde åt mig)
20 liter jordgubbar (hälften sylt, resten infrysta som mosade alt. hela)
10 liter trattkantareller (efter stekning betydligt mindre)
15 liter vinbärssaft
3 liter nyponmos

Jag är ju en äkta bondmora :-)

Moovie night

Ikväll har jag varit på bio med min mamma. Faktiskt första gången jag går på bio med någon av mina föräldrar, eller överhuvudtaget med någon släkting. Bara det var ju en upplevelse.

Hur som helst, vi gick på Borgås enda biograf, Studio 123, där visar man samma diabildannonser innan filmen börjar som man visade när jag var tonåring. Det är textannonser för Rosso, Borgå bilskola osv.

Filmen vi såg är Klaus Härös senaste film Den bästa av mödrar. En gripande skildring av de finska krigsbarnens upplevelser då de först skickades i väg till Sverige och sen, när de precis vant sig vid sin nya familj, skickas tillbaka till Finland.

Jag rekommenderar filmen varmt. Bra skådespeleri trots att skåningarna inte pratade skånska. Mycket känslosam och berättar på ett skickligt sätt en viktig del av finsk historia. Kan ses flera gånger pga den högra gråtfaktorn. Såna som jag som inte gärna gråter ges en ypperlig möjlighet att böla. Det snyftades högt redan ett par minuter in i filmen och snyftningar hördes ännu medan sluttexterna rullade.

Man borde ju ha fattat

Så fort det händer något kul och alla inte får vara med så börjar folk klaga.

Jesper, det här skriver jag bara för dig. Det här är MIN blog och jag skriver vad JAG vill.

Men okej då, jag ändrar så att du står med på min positiva lista....

Hösten är så fin!

Ute på vår gård
Står en gammal Ford
Ett par cyklar
Lite skrot
Och en praktfull lönn

Det här med att bli förälder

Det är något lustigt som händer med en när man blir förälder. Man blir liksom hrm... vuxen. Om det nu är det som är vuxen, föresten, jag är inte helt säker på det. Det hände mig själv för snart ett halvt år sedan. Poff sa det och jag befodrade mig själv till Mogen Förälder med ansvarsområden barn, hem, familj, ekonomi, allmän ordning och städning i synnerhet, bakning, matlagning och att komma i tid.

Plötsligt kändes det viktigt att hemmet var städat, disken diskad och att dagen hade fasta rutiner. Kanske främst för att jag just hade fått hela min tillvaro omkullkastad, en bomb nedsläppt i vardagsrummet, stod liksom på noll med allt det trygga invanda utslaget och ur funktion. Att hålla tvättkorgen tom och frysen full med kanelbullar blev mitt sätt att skapa ordning i kaoset. Så fånig man kan bli. Och mannen i huset var inte ett dugg bättre.

Började tänka på just detta då jag fått veta att en bekant till mig för ett par dagar sedan fick sitt första barn. En rad minnen skölde över mig och det kändes skönt att känna att den där första kaotiska tiden då man inser att det aldrig kommer att bli som förut och att det inte finns någon väg tillbaka faktiskt är förbi och att vi klarade den. När man står mitt i det så fattar man ju inte att det är en "fas". Vi är säkert fortfarande inne i någon fas, vi är bara lyckligt omedvetna om det.

Ikväll ska jag extra noggrant tala om för mannen hur mycket jag älskar honom, med eller utan fas.

Neggolistan

Sämst just nu:

• Män som sjunger i falsett, tex. James Blunt
• Hemmet borde städas
• Gossens vagn stod ute hela natten och är genomblöt
• Min frisyr
• Ingen har talat om för mig vilken tid sånt här bloggande tar

Positiva listan

Bäst just nu:

• Varje liten droppe regn - Herreys
• Middagstipset på Nyhetsmorgon på svenska tv4
• Solsken!!
• Äppelmust
• http://www.supermamman.se/
• Jesper - tjatfarbror nr 1

Du milde....

...söta öde.... jösses amalia... dra mig baklänges!

Det tog ganska exakt två veckor efter att bredband introducerades i vårt hem innan jag föll för frestelsen att inte bara blotta mitt eget liv, utan även min familjs och mina vänners liv på internet. Och beslutet fattade jag 03:15 i natt när jag för tredje gången steg upp för att stoppa nappen i gossens mun. I need to get a life, tänkte jag på engelska (man är ju resvan) och om inte det lyckas så ska ingen annan heller få ha ett liv fortsatte jag tänka och muttrade surt åt mannen att om jag stiger upp och nappar sonen så behöver han faktiskt inte snarka oförskämt under tiden. Försökte nappa mannen med en kudde, men fick den surt tillbaka rakt i skallen.

Så här sitter jag nu, vaken sen sju i morse och funderar på min existens. Kom fram till att jag borde klippa håret. Så har jag tänkt de senaste 2 månaderna, men nu börjar det verkligen behövas. Så där på riktigt alltså.

Det vackra fotografiet, taget för en stund sedan, har jag döpt till Reality picture of a nursing mum.

Min kalender de kommande veckorna ser ut så här:

om 1 dag, dvs i morgon onsdag ska jag gå på bio med min mamma
om 3 dagar kommer mannens systerdotter på besök. Stannar 3 dagar.
om 6 dagar när systerdottern åker hem åker även mannen med henne till Sverige. Stannar borta i 7 dagar och jag blir ensamstående förälder i en vecka.
när mannen kommer hem om 13 dagar har han med sig min svärmor och hennes gubbe. De stannar hos oss i 9 dagar.
och på den 22:a dagen vilade hon....