Jag känner mig tröttare nu än vad jag var i går innan jag gick och lade mig. Hårt arbetande folk håller som bäst på att masa sig iväg för att förtjäna sitt dagliga bröd. Själv kommer min dag främst att bestå av att ta hand om gossen. Han ålar fram som en iller på golvet och säg den sladd eller smutsig sko han inte vill sätta i munnen. För att inte tala om brödsmulor och annat mumsigt man kan plocka i sig från ett köksgolv.Mannen i huset har åkt till Sverige för att besikta bilen och även passa på att träffa lite släkt och vänner. Om allting går som det ska så kommer han hem om exakt en vecka och har då sin mamma och hennes sambo med sig. Fram till dess har jag ensamt ansvar för att Prästens lilla kråka sjungs 100 gånger om dagen och att lillen hålls mätt och torr. Kommer naturligtvis att gå hur bra som helst, men jag saknar redan avlastningen som finns när mannen är hemma.
Hela helgen hade vi mannens 13 åriga systerdotter på besök. Svosch sa det och så var datorn ockuperad, ny musik från hennes mp3-spelare inlagd och glada blinkningar och plinganden hördes från den 150 personer långa msn-listan. Mina barn ska aldig bli tonåringar...
Dessutom har nu förkylningen brutit ut och jag snörvlar och snyter mig konstant. Fotot jag tog i går kväll tog jag för att se vilken hårfärg jag har egentligen. I går kväll såg det tydligen rödbrunt ut. Undrar om det har samma färg nu? Jag blir inte riktigt klok på mitt hår. Men som jag redan konstaterade för några dagar sedan, det måste klippas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar