Igår skrev jag ju om mina usla musikminnen och lovade återkomma med mina matminnen. Inte för att jag förknippar så himla mycket med mat heller, men jag har åtminstone fler matminnen än musikminnen.
Min mamma är en äkta bullmamma. Hon lagar mat och bakar och kokar och gräddar. Det mesta är fantastiskt gott, men ibland slår det fel även för henne. Som fallet med fisksoppan vi fick äta några gånger som barn. Fisken blev seg och klibbade sig mellan tänderna. Jag undviker fortfarande all fisksoppa och tror med säkerhet att det beror på den traumatiska barndomsupplevelsen.
Höstdagarna i Tammerfors har jag nästan bara ett minne av - Satsumas! Maten som serverades där var totalt oätlig så det gällde att ha med sig några kilo satsumas så man överlevde helgen.
Min sambo är en utomordentligt bra kock. (Då han fattar att sluta krydda i tid). Och underbara matminnen har jag från sommaren 2004 då vi åkte runt i Stockholms skärgård och solade och hade med oss en gigantisk kylväska och grill. Att sitta sent en kväll på en öde sandstrand och grilla är väl alltid magiskt, men det funkar även på den överfyllda badstranden Trouville ute på Sandhamn mitt på eftermiddagen.
Plättkalasen hemma hos AM. Tjejkompisarna träffades hemma hos AM eller ute på sommarstugan. Ett stort berg med plättar stektes, grädde vispades och sylt plockades fram. Sen åt vi. Enkelt men så fantastiskt gott.
Exdejten MH förknippar jag med sushi, mycket tack vare det oförglömliga minnet då han skulle lära mig äta det och senare när vi tillsammans skulle gå på sushikurs med läraren Satu Muronen. Ha ha, de andra sushikursdeltagarna uppskattade det inte särskilt mycket att läraren som de trodde skulle vara japansk visade sig vara en medelålders kvinna som pratade med kraftig finsk brytning.
Fårballarna jag åt på Vikingabyn på Gotland var något extra det med. Inget jag skulle vilja se på menyn så värst ofta, men det var lite häftigt att smaka. Kan inte ens beskriva konsistensen, men smaken var det inget fel på.
Vi kan alltså helt klart konstatera att jag har fler matminnen än musikminnen. Och när man är ute och reser, vad är det man minns? Jo vädret, hotellet och maten. Ingenstans nämns musiken. Bara det säger ju en hel del...
På tal om resa, jag vill önska MH en awsome visit in Kansas City. Hoppas att majsen smakar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Sato Muronen var helt oförglömlig, som började lektionen med att ställa ut plastblommor överallt för att ge hela tillställningen en mer asiatisk karaktär och satte på något new age-plingplong på sin mintgröna bandspelare.
Resfebern börjar infinna sig nu, men har jag tur så blir det majs till middag imorgon.
Fina matminnen du kommer att få där :-) Du får börja blogga och berätta sedan.
Skicka en kommentar